Efter unghästarna var det tanternas tur att få sig en runda. Det fick bli en ridtur på Melódia igen. Den första sen hon hade vänligheten att slänga av mig inte bara en utan två gånger för två månader sedan. Slängde först på sadeln men hon tyckte att den var jobbig så jag tog av den igen och gav mig på en barbackarunda… igen. Det blev… intressant. Hon är väldigt känslig och började med att få halv panik när jag satt upp och råkade röra henne med benen. Nåja, vi redde upp det där och hon satte av med fart. Inte för att hon sprang mer än några steg i tölt under resten av rundan men hon hade bra fart på skritten. Bergthora fick springa ikapp ett antal gånger för att hänga med. Förhoppningsvis så har alla rundor Melódia varit med som handhäst gjort skillnad på kondisen. Det kändes som att hon tyckte att det var roligt att komma ut. Även om det var otäckt med ryttare på ryggen. Hon var i alla fall duktig. När det var fikapaus passade jag på att vifta lite med benen och röra henne. Med betoning på lite för hon är hyperkänslig. Nästa gång får det nog allt bli sadel, även om hon tycker att den är jobbig.
Kommentarer
No Trackbacks.