Efter att ha ägnat hela eftermiddagen då det var ett strålande vackert väder åt att grädda bröd och frallor blev det så en andra runda till häst lagom till solen gick i moln och det började droppa lite. Men vad gjorde det när det blev en bra runda.
Det var första gången jag vågade mig på att rida ut på Skálda med en handhäst. Melódia fick följa med. Tänkte att det var värt ett försök för att hon skulle få med lite moraliskt stöd av sin mamma och inte känna sig så ensam i den stora världen. Det visade sig att den taktiken fungerade. Det gick riktigt bra. Skálda kändes betydligt tryggare än förra helgen när vi gick själva. Melódia är så mycket följsammare när hon går med som handhäst än när jag går och leder henne. Hon behöver inte alls dras med som en häst på släp.
Med tanke på hur Skálda var från början med ryttare, studsade fram som en gasell så fort jag rörde på mig eller det var något som lät, så har hon gjort fantastiska framsteg. Hon är fortfarande väldigt känslig och studsar vid plötsliga händelser men hon bryr sig inte speciellt av mig i sadeln eller om buskar och grenar låter mot mina ben eller jacka. Och nu köpte hon läget nästan direkt med en handhäst.
Kommentarer
No Trackbacks.