På utflykt med Birkir

Det blev en långutflykt med Birkir. Skulle ha tagit med Skálda också men hon tyckte att hästtransporten var superläskig så efter en bra stunds försök till lastning gav jag upp. Försökte med Melódia istället men hon tycket om möjligt att transporten var än läskigare. Det blev till slut bara Birkir som fick följa med. Det där att lasta hysteriska hästar ensam är inget att rekommendera. Birkir däremot är rena drömmen att lasta jämfört. Han stod lugnt där inne i transporten medan de hysteriska tanterna schåpade sig. Det var i och för sig väldigt bra för det var första gången som Birkir åkte själv i transporten så det blev bra träning för honom. Han gnäggade sig igenom hela resan bort men hem hörde jag ingenting.

En härlig skogsrunda. Birkir tycker att det där med skog är läbbigt. Inte bara skogen var läbbig utan även kvigorna vi skulle passera. Han har ändå blivit så duktig. Även om han fryser fast går det (åtminstone för det mesta) att få honom att gå fram igen. Ibland krävs det dock mer tålamod än annars.

Det är otroligt fint där vid sjön.

Gick finfint att få över kraftverksdammen. Den här gången dånade det inte men det är fortfarande väldigt högt där på nersidan.

Det var otroligt varmt och fuktigt med åskan som mullrade mest hela tiden från det att vi precis kommit iväg. Lagom till Karin på hemvägen precis sagt att “vilken tur att vi klarade oss från regn” började det regna. Stora väldigt blöta regndroppar. Som tur är höll det inte på så länge. Blöta blev vi men det torkade snabbt i solen igen.

Han är en fantastiskt mysig häst, Birkir!