Hade nästan glömt bort det men nu är det gjort. Förhoppningsvis den sista behandlingen av Majas förmodade fotskabb är avklarad. Det är inte utan att det finns fog för att säga åt 21an att komma ut och se om jag fortfarande lever efter ett tag. Hon försöker både vända bort huvudet och dra samt tränga mig. Men se det går inte hem här i rucklet. Ska hon sprayas på benen så ska hon. Det är bara att vara envisare. Och envis… japp envetnare än jag får man kanske leta efter.
Efteråt hade vi en kli och klappstund för att hon inte bara ska förknippa mig med otäckheter. Allra sist blev det godsaker.
Hoppas verkligen att vi bara kan ägna oss åt trevligheter ett tag nu så att vi kan fortsätta bygga förtroende efter det här hemska sprayandet.
Kommentarer
No Trackbacks.