Skálda har fått fart eller snarare brått till fikapausen

Efter att ha stått i ett svinkallt ridhus och tittat på andra som ridit hela dagen kom jag ut på en runda framåt sena eftermiddagen tillsammans med grannarna. Det är väl förresten underligt att det trots en visserligen något kylslagen men vacker vårdag är kallt som skam i ridhus..? Red iväg på Birkir med Skálda som handhäst. Gissar att Skálda har fattat det där att det blir en fikapaus under ridturen. Hon har helt plötsligt fått brått. Hon går gärna före och när vi sprang igenom det öppna fältet drog hon utav sjutton framåt. Den biten Birkir kom på att han skulle sätta fart blev det spännande värre men det redde upp sig.

Efter fikapausen tog granntösen Birkir och jag red Skálda sista biten hem. Hon är minst sagt spänd. Det är som att sitta på en spänd fjäder som kan sprätta iväg när som helst. Den andra sidan av myntet är att hon är lyhörd och känner minsta hjälp. Kanske att jag ska försöka med sadel igen. Då får hon ett skydd så att hon inte behöver känna minsta spänning från ryttaren. Det kanske skulle göra henne lugnare och mer avslappnad.