En ridrunda med två handhästar

Ridsällskapet uteblev så jag stod här med tre hästar färdiga för en runda. Tvingade med… verkligen tvingade med… 12an att ta en häst, Skálda, och så tog jag en, Melódia, som handhäst när jag red Birkir. Typiskt så började det spöregna efter knappt en km. Kunde inte riktigt med att tvinga med 12an längre i det vädret så han sprang hem och jag tog helt enkelt dubbla handhästar. Det är rätt fascinerande att de här islandshästarna är så robusta så att det bara är att göra så. Han är ändå inte så väldigt mycket riden än Birkir. De tycket nog att det var lite spännande att vara ute i ruskvädret för det var värst vad det var fart på dem. Det blev väldigt mycket trav. Skálda hon gick helst lite före och hade väldigt brått. Melódia kommer efter på släp…

Det gick i alla fall över förväntan tills vi kom över ängen. Där drog Skálda och Melódia så att hela sadeln drogs på sniskan och jag hade fullt schå att hålla balansen och sitta kvar. Fick släppa handhästarna för att rädda upp det där. Handhästarna var det bara att fiska upp sen igen. Båda höll sig relativt snällt i närheten. Till och med grimskaften förblev hela.

Försökte inte ens att rida förbi hingsten och Friesern. Det var lika bra att leda hästarna förbi. Ingen idé att utmana ödet. Det är något där i krokarna kring hingsten som ger mina hästar blytunga ben som knappt kan ta dem framåt. Jag har rätt bra tålamod men fastfrusna hästar har jag lite svårt med.

Eftersom att Birkir hade så tunga ben provade jag att rida Skálda en bit och ha de andra två, Birkir och Melódia på släp. Det gick förvånansvärt bra en liten bit sen fick jag ge upp det med. Birkir var inte med på noterna och Skálda är för känslig för krångel från hästryggen. Det var bra att hon fick prova på det där med att gå med handhästar.

Av någon anledning valde kameran att ta helkassa bilder där i regnet och det är inte riktigt läge att fippla för mycket med mobilen med tre hästar att hålla koll på från hästryggen…