En ny bekantskap – en sällskaplig tacka

Det här var en spännande ny bekantskap. De brukar normalt hålla sig på behörigt avstånd de där tackorna men idag ville den här ha närkontakt. Skálda närmade sig med skräckblandad förtjusning och hade svårt att slita sig. Hon hade gärna stannat och socialiserat längre…

Idag fick Skálda stärkande draghjälp igen. Eller kanske snarare påskjutshjälp. Hon vill absolut gå först. När Bergthora går om blir hon väldigt sur och stannar helst tills hon får gå först igen. Då går det däremot undan. Det var raska steg framåt och idag har vi till och med kört någon form av blandning mellan tölt och trav. Det är alldeles lysande framsteg. Hon blir allt bekvämare med ryttare. Höll på att åka av dock när jag inte tänkte mig för och smällde en mygga på jackan när vi hade fikapausen varpå Skálda flög framåt i panik… men det redde upp sig. Hon har en bit kvar till att vara kolugn som Bergthora…

Det är en alldeles fantastisk känsla det här att rida på Skálda och Birkir som är egen uppfödning. Så olika men härliga båda två.