Årsredovisning som god man

Tycker att det här att vara god man är rätt givande. Både de vanliga uppdragen jag haft och har samt de ensamkommande barnen. Det är ett stort aber dock. Årsredovisningen för de vanliga godmansuppdragen. Varje år när jag prokrastinerar tills dess att det inte finns någon återvändo utan att den MÅSTE göras, den där årsredovisningen. Då blir jag påmind om varför jag när föräldraledigheten med 21an närmade sig slutet kom på att jag skulle läsa vidare och säga upp mig från familjeföretaget… igen. Det där med administrativ och ekonomisk förvaltning är bland det tråkigaste jag vet…

Men nu sitter jag här och ska börja… eller satt i alla fall tills jag kom på att jag kunde prokrastinera ytterligare en stund med att skriva ett blogginlägg i frågan.

Men nu, NU blir det av. Inga mer ursäkter och undanflykter eller andra prioriteringar. Nu händer det!