En ensam runda med Skálda med mycket miljöträning

Jag kan inte annat än att imponeras av Skálda. Hon går fram trots att hon tycker att det är läskigt visserligen krävs en del övertalning emellanåt men så får det vara. Som till exempel när vi ska gå igenom det lila skogspartiet där hon tycker att det är helt fruktansvärt läbbigt när grenarna vispar till henne, stigbyglarna eller mig. Men hon tar sig igenom det. Idag fick jag kliva av två gånger. Dels när vi skulle gå den otroligt skrämmande lilla skogsvägen dels när vi skulle under motorvägen. Motorvägen brukar inte vara några större bekymmer men efter att ha tvärvänt för en person som klev ur en bil och sen gått förbi en annan person som var ute och slog med släggan så blev det för mycket med en fågel som flög där före motorvägsundergången med ännu en tvärvändning. Alla nerverna utanpå så det var bara att kliva av och stötta henne en stund. Tog en liten fikagräspaus för att lugna hennes nerver något där när vi tagit oss under motorvägen. Sen kunde jag rida sista biten hem igen.

Det blev mycket miljöträning för Skálda som dessutom klarar att gå själv utan andra hästar med. Jag har också börjat kunna röra mig på henne utan att hon flyger rätt upp i luften och sen fryser fast. Hon är så duktig! Det känns som att hon tycker att det är roligt trots allt det läbbiga.