Unghästarna gör stora framsteg

Det blev en runda med unghästarna också. Granntösen red Birkir och jag Skálda. Det är så roligt vilka framsteg de ändå gör trots att frekvensen på de här ridturerna lämnar en hel del övrigt att önska.

Birkir stannade bara två gånger och det räckte att jag bara tog grimskaftet och fick igång honom så var det bra med det. Han hade lite svårt att komma igång efter gräsätarpausen men de löste det på egen hand. Mycket bra! Han är så stabil och trevlig!

Skálda är mer som att sitta på ett litet krutpaket, av och på. Lite ryckigt så där. Men hon är så duktig och går fram rätt bra ändå trots att hon fortfarande tycker att det är minst sagt obehagligt med ryttare på ryggen. Hon blev rädd och studsade iväg som en gasell en gång. Då blir hon helt skräckslagen för att det är nåt som studsar på ryggen… dvs jag. Hon lugnade sig och sen red vi vidare. Tränade också på att vara så pass trygg med ryttare på ryggen så att hon vågade ha en gräsätarpaus. Det tog en stund men sen gick det. Det går framåt!

Inga av våra sadlar passar Skálda så idag prövade jag att bara ta fårskinnspadden och letade reda på ridgjorden. Det gick betydligt bättre än med sadel. Den sitter där den ska och glider inte fram. Skálda är också rund som en boll och skulle behöva motioneras varje dag…

Audna och Loke formade välkomstkommité när vi kom hem igen.