Det blev en ridrunda med bara mig och Skálda. Det är mycket nerver i Skálda, en känslig häst, så tänk så duktig hon är som går framåt så här på en ridrunda alldeles själv. Red ganska mycket av åsnerundan. Gick i början och i slutet och klev av när vi gick under och över motorvägen. Tur att jag gjorde det när vi gick över motorvägen för det var en jubelidiot som tutade när vi gick där uppe. Hade jag inte varit lugnet själv bredvid Skálda hade det kunnat bli springa av…
Hon blev rädd för en takplåt som låg och viftade och lät i vinden. Inte konstigt alls och hon bara for runt men stannade sen. Tycker att hon sköter sig alldeles förträffligt för att vara så lite riden än så länge.
Kommentarer
No Trackbacks.