Med hästarna går det bra med mig är det sämre

Skulle kunna påstå att mitt liv här i rucklet är rätt hektisk, utan att överdriva det allra minsta. Har många strängar på min lyra. Arbetar heltid, har fem god mansuppdrag, är ordförande i vår fiberförening, sekreterare i vår vattenförening och så enskilda firman som det är lite pyssel med. Förutom ungar, hundar, katter och hästar så är det ju det där med tvätt, matlagning och städning också. Den här veckan har varit helt proppfylld med alla måsten. Så den här söndagsförmiddagen hade jag avsatt för att försöka bringa någon form av ordning i rucklet. Då vaknade jag så klart med migrän. Har du försökt städa med migrän..? Lyckades plocka upp från golvet i hallen och sovrummet så att Robban kunde dammsuga men sen gick det inte mer. Helt sänkt försökte jag överleva i horisontalläge. Försöker undvika att proppa i mig piller som inte är absolut nödvändiga men med en kollega med dotter på ingång för att rida vid 12-tiden fick det bli ett undantag för en huvudvärkstablett och lyckades precis ta mig ur soffan när de kom. Det brukar vara rätt rörigt här i rucklet men det känns inte bra med ett sånt här katastrofområde som var när de här stackars besökarna kom för första gången idag. Tur att det är något bättre ordning i stallet så de blev snabbt omdirigerade dit. Tösen red Bergthora med mamman tryggt gåendes bredvid och jag tog med Birkir. Han är väldigt duktig men bitvis när det blir för mycket lukter i luften, hästar som ska passeras etc så fryser han fast. Då går det framåt i snigelfart med ett steg, fryser, ett steg, fryser osv. Tur det inte är så hela vägen. Han bryr sig inte nåt om att jag håller på att sitta upp och av stup i kvarten. Hingsten brydde han sig knappt om alls när vi passerade idag även om hingsten tyckte att vi var synnerligen intressanta. Det blev t o m lite trav idag. Kollegan som sprang med dottern fick lite motion på köpet. Birkir kommer att bli en väldigt trevlig ridhäst om det fortsätter att gå så här bra.

Eftersom jag fortfarande stod hyfsat på benen och Skálda kom in i stallet när vi kom tillbaka tog jag en runda med henne också när jag ändå höll på. Det var första gången hon gick iväg på en runda som ensam häst, bara hon och jag. Hade inga större förväntningar under de förutsättningarna. Tänkte att om hon så bara tar ett endaste steg framåt med ryttare på är det en vinst. Det gick så där i början men efter några upp och avsittningar började hon ta några steg fram. Några gånger gick hon t o m framåt en liten bit och sista uppsittningen fick hon lite brått och det blev t o m lite tölt. Hon är så duktig!

Ett sånt alldeles underbart väder en novemberdag som denna.