Första mörkerrundan för inridningarna

Med vintertid på klockan var plötsligt all möjlighet till dagsljus efter jobbet borta. Då fick det bli en första mörkerrunda med hästarna som är under inridning. Fick sällskap av underbara grannen och granntösen. Bergthora som jag haft med förut som trygghet för ungstollarna lämnades hemma. Henne hade granntösen ridit tidigare idag. Granntösen red Melódia som nästan inte verkar ha gjort annat i sina dagar än varit ridhäst så här på om det är femte rundan kanske.

Grannen ledde Birkir som bara miljötränades på promenad idag. Det kan vara nog så spännande framför allt när det ska passeras hästar. Vilken fin häst jag har!

Jag red Skálda. Andra gången ute på ridtur och dessutom alltså i mörker. Är alldeles förundrad över hur lätt och bra det går. Satt upp och red en bit, satt av och gick en bit. Varvade så ungefär fyra, fem gånger. Hon har fattat att hon ska gå framåt och att det inte är jordens undergång så att hon måste frysa fast när det kommer ryttare på. Efter några gånger med upp och ner med stigläder och stigbyglar tyckte hon att det var rätt ok det med. Det har annars varit det som har varit det jobbigaste. Ljudet när stigbyglarna dras ner.

Det där att ha hage som angränsar en väg som trafikeras av det mesta i fordonsväg är otroligt behändigt nu när vi är ute i trafiken. Bilar bekommer knappt hästarna alls.