Att leda unghästarna går allt bättre. De börjar följa med rätt bra nu. Även där de är ytterst tveksamma kommer de faktiskt… ett steg i taget.
Birkir är inga bekymmer att fånga i hagen och få på grimma. Skálda och Melódia däremot… det har jag inte lyckats med alls. Dagens övning med Skálda började alltså med att träna hämtning i hagen. Det gick synnerligen dåligt med tanke på att jag förutom den redan existerande problematiken med att fånga i hagen även hade konkurrens av en ny god hösilagebal. Där gick jag alltså bet. Skam den som ger sig. Då fick inga hästar stå vid hösilaget utan jag flyttade dem till övre hagen. Gav mig på projekt fånga Skálda igen. Jag gick bet. Tills jag kom på att hon gillar äpplen och mutade henne. Då gick det minsann att få på det där grimskaftet runt halsen utan bekymmer… sen slank grimman på utan vidare mycket mankemang.
Idag var det meningen att vi skulle träna på att röra oss lite med ryttare på ryggen. Det gick så där. Jag satt där på ryggen och Skálda stod som fastfrusen i backen. Tänkte att hon flyttar väl på sig när hon tröttnar på att stå efter ett tag. Det gjorde hon inte. Ringde ut 21an att hjälpa till. Då gick det bättre. Med lite ledsagning och moraliskt stöd från marken gick det bra att gå. Hon var bra sugen att dra iväg mot kompisar och/eller maten men blev kvar… som tur är. Hon är så duktig!
Birkir gör det mesta lite halvhjärtat så där. Tränade att stå still när grimskaftet ligger på marken. Det gick till slut en liten stund. Kom upp på honom också. Han gick faktiskt framåt. Fast jag vet inte om det räknas när han gick mot staketet mot maten… 😉 Men han stannade hyfsat på kommando och han rörde sig framåt med ryttare på ryggen. Det får väl ändå räknas som bra.
Melódia var jag ute och satt upp på redan före frukost. Var ute en sväng i stallet och när hon stod inne tänkte jag att det var bäst att passa på när hon ändå var där. Hon är jätteduktig! Så följsam.
Eftersom att hon varit helt omöjlig att fånga i hagen avslutade jag all hästträning med att fånga Melódia i hagen. Hade föreställt mig att det skulle ta tid och evighet och vara jättebesvärligt. Fållade in Melódia i utrymmet mellan hagarna för att ha en chans i alla fall. Sen gick jag fram och la runt grimskaftet runt halsen. På med grimman. Klart. Så snopet… Hon insåg nog att ju snabbare det där gick desto snabbare skulle hon få ansluta till de andra hästarna vid hösilaget… Nåja det är ju bra när det går över förväntan. 🙂
Kommentarer
No Trackbacks.