Blev stoppad av en granne när vi sprang iväg på löprundan. Det låg tydligen en påkörd katt som de undrade var vår. Vände och sprang tillbaka för att kolla. Där låg en påkörd och halväten katt som förmodligen var vår Snorpan. Det finns en nästan identisk katt i grannskapet som det också skulle kunna vara. Antingen ett syskon eller pappan. Vilken katt det nu än var av dem tog jag efter löprundan hand om den och begravde den. Stämningen i rucklet är dämpad. Det är så sorgligt när våra älskade djur dör. Hoppas fortfarande att Snorpan ska komma inspringande… men sannolikheten är låg.
Vår fina lilla Snorpan som vi hittade jamandes i åkern en sommardag alldeles för liten för att inte vara med sin mamma. Sov gott Snorpan, vi kommer att sakna dig!
Det är den första katten vi förlorar i trafiken. Vi bor inte helt nära vägen utan en liten bit nedanför. Hoppas verkligen att det var den sista…
Kommentarer
No Trackbacks.