Det blåser på rätt bra än

Idag är det morgonen efter stormen Egon. En storm som inte var att leka med. Här på slätten känns det när blåser uppåt och över 30 sekundmeter. Medan strömmen fortfarande var kvar försökte jag titta på film en stund som avledande manöver. Det gick dåligt… Utan hörlurar gick det inte att höra vad som sades alls för allt oljud från stormen. Med hörlurar gick det i o f s att höra vad de sa men det var svårt att hålla fokus i det obehagliga blåsvädret. Sen gick strömmen, så hann inte se mer än knappt tjugo minuter.

Till slut kom elvaåringen i säng. Han var inte helt med på noterna eftersom det var strömavbrott och han gillar inte att sova utan lampa tänd. Med en ficklampa bredvid sängen var det till slut ok ändå.

Tjugoåringen kom i säng ovanligt tidigt eftersom strömmen gick och därmed dog datorn…

Kom också i säng till slut. Lyssnade på stormen en bra stund innan det gick att somna men till slut sov även jag. Vaknade en omgång och konstaterade att nu var strömmen tillbaka för ljuset i hallen var tänt, sen somnade jag om igen… trött, så trött.

Var fortfarande trött men pallrade mig upp vid 8.30. Kunde konstatera efter att ha känt på ett element att pannan hade gått igång igen när strömmen var tillbaka så vaknade upp till ett varmt hus. Är alltid orolig för hur det gått med hästarna där ute i stormen. De vill inte vara inne så när det stormar stänger jag dörren till stallet med dem på utsidan eftersom dörren annars blåser sönder. Var alltså ut för att kolla till hästarna det första jag gjorde. Det blåser fortfarande mycket. Hästarna verkar intakta som tur är. Stolen som används för att sitta upp på Bergthora hade jag visst glömt att rädda från blåsten. Den hade lyckats trassla in sig stadigt i elstängslet. Tur det, annars hade den varit bortblåst för evigt…

Gick ett varv runt ägorna för att kolla läget. Har haft tur den här gången. Inga större skador vad jag såg i morse i alla fall. När det inte är värre än en eltråd som slitit sig och några grenar som gått av, då känns det ändå rätt ok. Har fortfarande magkänslan när Gudrun dragit förbi i färskt minne trots att det är rätt precis tio år sen.