Så fick de mat till slut även i år de utsvultna pållarna. Stona gick raka vägen fram och började smaska. Sen tog det en stund innan unghästarna vågade sig fram. Elaka Melódia stod ju där. Till slut intog de platsen på andra sidan balen på behörigt avstånd från surkärringen…
Det tråkiga i kråksången är att en kvart snoozetid försvinner på morgonen när jag måste ut och flytta hästarna från maten…
Kommentarer
No Trackbacks.