En räddning

Noterade i morse att en förmodad kajförälder satt och uppmanade ungar att lämna boet.

Nu har de där kajföräldrarna det dåliga omdömet att bygga bo innanför de stora portarna till ladan. Deras resultat att få ut sina kullar har skiftat genom åren. Har varit med om några traumatiska händelser. En räddning där en kaja fastnat i en springa i träet och inte kom loss utan jag fick lirka och bända loss den ståendes på en stege. Sen misslyckades jag att hålla fast den så den flög iväg innan jag fick undersökt skadan. Hoppas den var tillräckligt bra i benet att den klarade sig. Ett annat år var det ett gäng döda kajungar som inte lyckats ta sig ut.

Därav dristade jag mig alltså att öppna portarna för att kolla läget. Nog satt där några ungar som inte pallrat sig ut för egen maskin. Nu flög de iväg. En dock med lite halvrassliga vingar så att den nödlandade inne i ett buskage på gårdsplan… ojojoj… med byrackorna i faggorna. Lyckades få undan hundarna. Då flyger den korkade fågelungen tillbaka mot boet… missar avsatsen och flyger in i ladan. Grattis, det där gick ju bra… Lämnade porten öppen så att den skulle kunna ta sig ut igen. Några timmar senare skulle jag hämta gummiklubban i stallet och var det inte en skräckslagen kajunge som tryckte där i ett mörkt hörn. De är inte så smarta så att de hajjar att det är fråga om en räddning men efter att ha visat prov på den där envisheten jag besitter satt i alla fall kajungen i ett fast grepp i handen. Tur var det för den var minsann inte helt nöjd med hanteringen… ilsk som bara den. Fullt förståeligt… Den släpptes dock med lyckat resultat och flög ut över hagen och landade i ett träd på betryggande avstånd.