Tjutande avloppslarm… igen

Att efter en arbetsdag på femton timmar komma hem sent på kvällen till ett skrikande avloppslarm känns så där kan jag meddela. Nu var jag visserligen förvarnad eftersom tonåringen när jag satte mig i bilen 19.45 för en biltur hemåt på 2,5 h slängde upp telefonen till larmet så det tjöt i mitt öra. Sen beklagade han sig för att det hade tjutit likadant sen de kom hem efter han hämtat lilleman efter skolan. Själv hade jag sen ångest ända från Småland för att jag skulle behöva ägna mig åt avloppsbrunnen när jag kom hem…

Bara att kasta mig direkt ut i regnet och inspektera avloppsbrunnen när jag anlände rucklet alltså. Ingen översvämning där ikväll heller. Liksom förmodligen inte de gånger mellan förra gången jag iddes gå ut och öppna brunnen till idag. Lyfte upp och tittade på givaren, kortade sladden lite och släppte ner den igen. Larmet tystnade. Oförklarliga fel är värre än förklarliga…

Fyllde även på vatten till hästarna. De tyckte det var dags. Det spelar ingen roll att hinkarna i stallet är fulla med vatten. De står ändå ute vid tunnorna i hagen och tjatar…

Rätt som jag stod där i godan ro och vattnade dog pannlampan. Sen blev det till att famla mig fram i mörker…

Efter lite mackor och landat en kort stund i soffan är det dags att ta tag i resten så jag får komma i säng någon gång. Är trötter minsann…