Blixtovädret som parkerade

Här drog in ett sjuhelsikes blixtoväder, modemet fimpades vid niotiden igår kväll och fortfarande vid ett i natt blixtrade det. Ovädret behagade tydligen parkera här, så gårdagens blogg får helt enkelt skickas idag. Men när modemet stängs öppnas plötsligt möjligheter till samkväm. Det var ungar med i köket när maten lagades, det spelades ett par rundor Uno, det var trångt i soffan, det tittades på konstig film, det pratades. Det kanske skulle vara åska, regn och dunder lite oftare…

Fast kanske inte ändå… Det är inte ofta jag känner mig som ett försvarslöst litet våp. Är för det mesta en rätt redig tös. Fixar det mesta som vilken karl som helst men vissa saker gör att jag mer än annars saknar en stadig famn… en kväll som igår när blixtovädret dundrar rätt över oss så att strömmen ryker… är en sån sak.

Fölis dag 2

Gav kraftfodret ute på morgonen. Melódia stängde effektivt av varje försök fölet gjorde till närkontakt. När jag höll Melódia i grimman kunde jag i alla fall hålla henne så pass lugn så att jag lyckades stretcha fölhoven ett par gånger. Benen verkar redan mycket bättre. Fölis börjar redan få fart.

På kvällen var det dags att försöka få in mor och dotter i stallet. Fölet som igår tyckte det var otroligt läskigt att gå ut genom dörren, tyckte idag att det var fruktansvärt läskigt att gå in genom samma dörr… efter rätt mycket övertalning från mamma gick det i alla fall till slut. Mycket tålamod…

För att förbereda för att sätta på elen till stängslen igen plockade jag fram röjsågen när jag kom hem från jobbet. Den ville inte riktigt vara med och leka. Gick ojämnt, dog, sörplade bränsle. Det där med att mecka med maskiner är verkligen inte min grej men efter lite distansinstruktioner, tack!, rensade jag för första gången ett luftfilter på en sån där maskin. Sen gick det som hejsan igen.

Körde hela nedre hagen under stängslet. När det var klart la jag undan röjsågen igen men kom på att det var sophämtning idag på morgonen och då måste sopbilen kunna vända. Med bilar i vägen blir det svårt. Alltså, fram med röjsågen igen när jag ändå var igång. Så röjde jag undan ute i svängen så att vi kan parkera på ogräset… Nästa steg blir att försöka få över gräsklipparen över grävschakten och klippa ner ordentligt.

Det är ett schå att få ner sånt här förväxt elände. Vet inte hur många gånger jag fick rensa trimmerhuvudet för att det tjorvar ihop sig.

Före:

Simsalabim, fyra timmar och en utschasad röjsågsförare senare… att jag aldrig lär mig att göra lagom. De första dropparna av regnet kom där i sluttampen.

Det är helt otroligt vad den där dahlian växer. Den är ett monster. Och kolla in den där fina, vad den nu kan heta, med typ rabarberblad med en rolig blomklaskonstellation.

Som en liten klase med blommor i en påse.

Hittade några mogna tomater som utan en tanke en tanke på att dela med mig till avkomman rappt åkte in i munnen. Det måste vara bland det godaste som finns. Solmogna egna tomater.

Så det där med glutenfritt, tredje dagen. I måndags sprack det lite när barnens mormor kom med baguette och princesstårta eftersom hon fyllde år. Smakade en ynka bit baguette och en bit tårta men inga excesser. I går fick jag sushi till lunch. Där är det väl knappast någon gluten.

Till middag provade jag mathavre. Det såg så där lovande ut i kastrullen.

Men i salladen var det faktiskt riktigt gott. Tonåringen tyckte inte att det var någon höjdare men hade i alla fall smakat. Det kanske blir folk av honom med en vacker dag… Själv slängde jag längtande blickar efter ungarnas pasta. Det största bekymret med det här glutenfria ätandet är att jag inte riktigt vet vad jag ska äta och då äter jag ingenting. Inget till förmiddagsfikat, inget till eftermiddagsfikat. Behöver verkligen inte gå ner mer i vikt, snarare gå upp några kilo. Fortsätter det så här lät det inte bli så…