Nej, skärpning! Det här skulle vara till för att träna på att skriva. Då går det inte för sig att jag slarvar med inläggen. Men det är svårt att få något skrivet. Känner att jag borde prestera intressanta och kanske rent av kloka funderingar, men vem är jag att komma med såna..? Så, för att komma igång med skrivandet får det bli mina helt vardagliga och triviala funderingar.
Hur lätt är det att försöka knappra på datorn med en katt som har placerat sig på magen framför datorn. Eventuella konstigheter i texten skylls alltså på Ubbe Snubbe.
Är det fler än jag som funderar på hur det kan komma sig att tiden går så rasande snabbt? Gick ju upp för bara en liten stund sen och nu är det redan mitt i natten och jag borde sova för länge sedan. Imorgon ska lilleman ha kalas… en si så där 12 pojkar i åttaårsåldern och så granntösen. Tänker med fasa tillbaka på förra årets kalas när 17 (?) pojkar i sjuårsålderna och granntösen invaderade rucklet. Det var röj det… Min förhoppning är att morgondagen blir något lugnare, men jag har en känsla av att det nog inte blir så. Ja ja, vad gör man inte för barnen…
Tonåringen som fyller 18 i maj är inte speciellt sugen på att börja övningsköra. Hur i hela friden kan det komma sig? Med tanke på att vi bor så att ett körkort skulle vara synnerligen underlättande kan jag inte begripa att han inte tjatar hål i huvudet på mig för att köra. Istället är det jag som försöker få honom att börja. Är det inte lika intressant idag att ta körkort som det var när jag gick på gymnasiet? Han som dessutom kräver att jag ska hämta och lämna minst vid bussen så fort han ska göra något. Ta sig för egen maskin finns inte…
Vad har hänt idag? Vi har klippt oss, inga sura miner! Lilleman sitter nästan som i trans medan han blir klippt. Har försökt att röja inför barnkalas imorgon. Inte helt lätt med tanke på vindsrenoveringen. Här är grejer mest överallt. Tänk när det någon gång blir ordning i mitt liv… ha ha, kommer väl aldrig att hända förresten. Nu syns i alla fall vardagsrumsbordet igen. Det är väl konstigt hur det försvinner nästan simultant direkt efter röjningen igen. Får ta tag i köket när jag bakar tårtbottnen imorgon bitti. Det är beställt godistårta.
Katterna, framför allt mästerjägaren Sune, ligger och stirrar in under soffan. Det kan betyda att de nu igen har släpat in en mus som de sedan har droppat för att plåga och den nu har hittat ett gömställe under soffan. Kanske det snart kommer en liten mus, som säger pip… då kommer jag att dö av hjärtstillestånd…
Dagens hundpromenad ackompagnerades av ett snöväder, ett mycket blött sådant. Halkade runt med livet som insats. Vi kom dock hem helskinnade igen med en förvånande bra tid med tanke på väder och väglag.
Nu tjatar tonåringen om att jag måste gå och lägga mig, så god natt!
Kommentarer
No Trackbacks.