Häromdagen fick Hugo fatt på en kaviartub från metallåtervinningen. Den tyckte han tydligen var smaskens för jag hittade lite spridda rester av tuben tuggade. Dock inte så många rester så att det kan ha varit hela tuben. Resten var spårlöst borta. Var ordentligt orolig för de eventuella vassa metallbitarna och hur de skar upp Hugos mage men han verkar ha en plåtmage. Morgonen därpå hade åtminstone en del av dem kommit upp igen och inte har han visat några tecken på att han håller på att förblöda av inre blödningar. Undrar i mitt stilla sinne hur han kan få för sig att svälja såna här rätt otrevliga grejer. Bara några dagar tidigare kom det upp en plastpåse. En jag förmodligen hade fryst in köttfärs i som han stulit från diskbänken innan jag hunnit slänga den. Med knut och allt… För att inte tala om när det kom upp rätt stora bitar av det robusta läderkopplet han hade tuggat sönder. Allt lägger han prydligt på hallmattan…
-
Recent Posts
Recent Comments
- Träna passivitet är svårt för aktiva schäfrar | Haargaard on Specialsök med störning
- Sicket slit, altanen såpskurad och klar | Haargaard on Årets såpskurning av altanen påbörjad
- Andra bärgningen på en månad, tredje verkstadsbesöket | Haargaard on Ny plåtis Karmann Dexter 570 AW 4×4
- En av anledningarna till såpskurandet av altanen | Haargaard on Årets såpskurning av altanen påbörjad
- Plåtisen bärgad till verkstan | Haargaard on Ny plåtis Karmann Dexter 570 AW 4×4
Arkiv
Kategorier
Meta
Kommentarer
No Trackbacks.