Foderring till ensilagebalen

I tisdags levererades foderringen från Profarma, 160 x 80 cm, men först sent i onsdagskväll fick jag tid att montera den. Hade fått för mig att den skulle vara i plåt men det var en plastring. Först tänkte jag att det verkar inte bra men vid närmare eftertanke kanske det inte är så dumt i alla fall. Nåja, lossade plastemballaget och skulle så montera ihop den. Hade förstått det som att det skulle vara någon snäppfunktion för att få ihop den. Så var inte fallet. Det var miljarders små korta muttrar med brickor som skulle skruva fast. Fick ta hjälp av en både stjärnmejsel, en liten skiftnyckel, en redig dos vilja och taktik. Birkir och Skálda tyckte att det var väldigt spännande och försökte stjälpa till efter bästa förmåga. Så högljutt som jag svor under försöken att få ihop den där ringen var det länge sen jag lät… kan meddela att det i beskrivningen bör framgå att vid monteringen bör TVÅ personer finnas till hands. Att göra det ensam var synnerligen tålamodsprövande med lätt demolerade fingertoppar med blodvite som biverkan. En relativt stel och hård plastring som varit ihoprullad i X antal dagar är inte helt enkelt att i minusgrader i mörkret få ihop omlott kan jag meddela. Det tog sin tid men till slut var samtliga skruvar, brickor och muttrar på plats. Klädde av det som var kvar på balen, trädde över nätet över balen och trädde över ringen utanför.

Se där, idag var jag äntligen hemma när det var dagsljus så jag kunde ta lite bilder. Blev ju bra det där.  Hoppas nu bara att det blir mindre spill!

Det är inte som när Ikeamöbler ska monteras, exakt antal skruv. Här var lite extra med.  Framför allt verkar de haft gott om brickor. Fast jag behövde faktiskt inga extra . Lyckades hitta rätt på varenda grej som trillade ner i snön…

En av hästarna tycker tydligen att det är toppen att jag har ställt ut en jättetoalett i hagen. Det är så tacksamt att försöka fixa till saker och ting… känner mig lätt motarbetad. 😉