Det har blivit betydligt bättre. Kanske till stor del för att vaksamheten mot hans förehavanden numera är betydligt högre men förhoppningsvis börjar det kanske gå mot något lugnare tider. Det handlar så klart om Hugo och hans förmåga att äta upp eller förstöra det mesta som kommer i hans väg.
Lyckades hålla dem hela länge men en av sjukdagarna nu under helgerna lyckades han stjäla min ena toffel utan att jag noterade det varpå han drog sig tillbaka till sin allra bästa marodörplats… min säng… och gjorde processen kort. Tyvärr kom jag alldeles för sent för räddning. Så nu får jag börja jakten på ett par nya…
Eftersom mitt täcke fick sätta livet till… igen… igår kväll köpte jag ett nytt när jag var på Gekås idag. Stod där en bra stund för att välja och när jag väl bestämde mig ryckte jag till mig ett ur lådan och shoppade vidare. Typiskt upptäckte jag när jag kom hem och tittade närmare på täcket att jag lyckats ta fel sort. Skulle ha köpt ett dubbeltäcke för att slippa frysa på nätterna men kom hem med ett vanligt standardtäcke.
När jag var ungefär halvvägs färdig med att packa ur bilen efter hemkomsten från Gekås kom Hugo mycket nöjd utspringandes på gårdsplan med en trofé i form av en förpackning vaniljrån. En liten stund senare stal han den nyinköpta polypgripen. Turligt lyckades jag rädda både rånen och polygripen innan han hunnit göra åverkan. Ibland, eller rättare sagt rätt ofta, undrar jag lite över hans preferenser. Ok att vaniljrån är gott men en polygrip..?
För er som läste mitt tidigare inlägg om senaste attacken mot katterna från monstren kan jag meddela att Stina överlevde. Hon syntes inte till på flera dagar men till sist dök hon upp igen. Hon håller fortfarande väldigt låg profil här hemma men verkar för övrigt efter omständigheterna vara vid relativt gott mod. Tyvärr är hon en av minst två pinkainnekatter som frestar på även mitt väldigt stora tålamod med djuren.
Kommentarer
No Trackbacks.