Det är inte roligt att ha ont om stålar. Framför allt inte att handla mat när jag har ont om stålar. Att passera allt det där goda jag skulle vilja ha men som inte är nödvändigt. Lösgodiset vandrade vi ståndaktigt förbi jag och tonåringen men tänkte att vi kunde kosta på oss lite god glass. Är egentligen inte så förtjust i glass men det här lät så gott så jag kunde inte låta bli. Och hur var den då..? Mmmm! Vi har en kvar till en annan dag dessutom…
Blev påmind om Caramelitaglassen i Genève. Det var tider det, au-pair 1988/1989…
Kommentarer
No Trackbacks.