Så kom de hem till slut byrackorna… klockan tre i natt behagade de dyka upp på farstukvisten rymlingarna, en sisådär 12 h senare. Hugo gick igång med värsta vaktalarmet så jag satt som ett frimärke i taket… snacka om brutalväckning. De slank in som två avlöningar och la sig i sovrummet så det verkade inte vara något allvarligt fel på dem. Tittade närmare på Fille i morse eftersom han verkade ha ont i tassen. Visade sig att han hade slitit loss den biten av klon/pulpan som var av efter klobrottet vid den förra rymningen.
Hade planerat en springtur med Fille men han haltade och visade att han hade ont av kloskadan.
Men inte nog med förstånd för att inse sitt eget bästa för han hade noll förståelse för mitt beslut att lämna honom hemma och springa själv…
Jaha, så var det dags att försöka förstärka elstängslet för att förhindra eventuella framtida rymningar. Har mina aningar att de smiter ut i gappet ut mot åkern.
 |
| Före |
Flyttade ner den understa tråden något, satte en undre tråd även till vänster och nu är det el även i den understa tråden, hela vägen runt gården. Då är det bara att hålla tummarna för att det här sätter stopp för alla rymningar
Nu har Fille klämt ner sig så nära matte det bara går… stackars liten har ont.
Kommentarer
No Trackbacks.