En iskall krispig morgon. Termometern visade på -9 grader. Pelletsen var slut inne i pannrummet så jag och tonåringen hade kommit överens om att hjälpas åt att bära in en ny pall med pelletssäckar direkt på morgonkvisten. Kors i taket så kom tonåringen ihåg det och hjälpte till utan att knota. Nu är det bara en pall kvar där ute på gårdsplan. Lär bli kylslaget inne sen när även den är slut och det fortfarande är långt kvar tills värmen kommer…
Hästarna hade slut på vatten ute i hagen så jag drog ut vattenslangen för att fylla på. Gick och kollade efter en stund för att hästana stod och såg mycket uppfodrande ut… då hade vattnet frusit i slangen. Suck…
Jaha, bara att dra in vattenslangen igen och hänga upp den i pannrummet att tina…
Där ligger förresten också de inkånkade pelletssäckarna. Ordentligt staplat minsann…
När vattnet fryser i slangen är det inte annat att göra än att börja kånka vatten. Fylla på hinkar i pannrummet…
Bära ut till hagen…
och fylla upp vattentunnan. Blev en sisådär sex vändor med fulla hinkar innan det var nog för att de skulle klara dagen utan att behöva vara törstiga.
Birkir och Skálda är törstiga. Stona låter alltid unghästarna dricka först innan de själva tar för sig.
Ett nätt litet morgonträningspass före det var dags att sätta mig i bilen och köra ca 50 mil t o r och titta till en vindkraftsetablering.
När jag kom hem var det betydligt behagligare temperatur… åtminstone nära nollan även om det var på minussidan. Vattenslangen behagade samarbeta…
och vattentunnan är fylld igen utan muskelkraft.
Det finns ingen anledning att vara kallt längre. Det är snart mitten av mars. Det är hög tid för vår och lite värme att komma och bestämma sig för att stanna. Det är besvärligt med kyla…
Kommentarer
No Trackbacks.