Fick äntligen klart kontoret igår, förutom lite småfix. Då är det dags för nästa. På tur står genomgångsrummet utanför kontoret. Allt bråte som förvarats där åkte ut, det mesta till vardagsrummet. Så det vill till att hålla uppe farten för att inte behöva leva alltför länge i ett än värre katastrofområde än vad här brukar vara. Ikväll har ungefär övre halvan av första väggen skrapats av tapet. Den där spackelspaden har blivit min bästa kompis. Det är jobbigt. Och dammigt. Undrar om jag kommer kunna röra armar och händer imorgon. Säger inte att det är så, men det skulle kunna vara så att jag är liiiite för envis för mitt eget bästa.
Ruth är oftast där matten är. Att riva tapet är inte det roligaste hon vet.
Kommentarer
No Trackbacks.