Orka… orka… orka…

Var så fruktansvärt sugen på något här på kvällskvisten. För att inte sätta igång att länsa godisskåpet ställde jag mig och poppade popcorn. Efter de tre första provpopcornen poppat hällde jag på fler men tyckte det blev lite snålt så jag sträckte mig upp i skåpet för att hämta ett paket till och stjälpte då ut tonåringens fulla balja te över halva köket. Det blev lite för mycket att skaka popcorn och torka upp en halvliter te samtidigt. Popcornen kom inte igång att poppa utan bara bolmade rök.

Gav upp poppningsförsöket och torkade te. Var fortfarande extremt sugen på något så fram men en ny kastrull och på poppningen igen. Den här gången ägnade jag popcornen hela min uppmärksamhet och skakade kastrullen precis som jag alltid gör. Det kom aldrig igång att poppa den här gången heller. Misstänker starkt att det faktiskt är popcornen det är fel på…

Här gav jag upp alla vidare försök att poppa popcorn. Allt mer desperat hittade jag en burk salta mandlar i skåpet. Salta mandlar är bland det godaste som finns. Glad tog jag med burken och min kopp te till soffan.

Sen sträckte jag mig efter tekoppen och vad tippade jag ner på golvet..? Så klart de goda salta mandlarna och givetvis hamnade burken upp och ner så det bara var att slänga hela burken. Grattis det går bra nu…

Varför går det inte bara att pausa livet..? Ibland blir det för mycket och då skulle det vara välbehövligt att bara kunna stänga av. Stänga av bråkande och lata barn, strunta i matlagning, tvätt, disk, träning, jobb, alla krav och måsten. Slippa oro och bekymmer för en stund.

Det här att ändra medicinering och försöka komma fram till den dosering som är rätt för mig är verkligen ingen dans på rosor. Är så trött så trött och blir bara ännu tröttare vad det verkar.  Hade det inte varit för en åsnas envetenhet och en redig dos vilja hade jag nog bara gett upp.  Har inte lust att göra något alls men det är bara att orka… orka… orka…