Hugo och jag tog oss en springtur. Det var Hugos tur idag. Jag har känt av springturen från igår med Fille. Var två veckor sen jag sprang med Fille senast eftersom han varit beordrad vila av veterinären p g a svullnaden av fotleden. Det känns att det inte är samma muskler som används för att bromsa med Fille och driva själv med Hugo. Nåja, det har varit lugnt på rymningsfronten det senaste och jag hade precis invaggats i tron att nu, nu är det slut med såna fasoner. Då passade Fille så klart på att dra ut på egna äventyr en stund innan springturen. Grannen hade skvallrat om vilket håll han drog åt så jag valde vägen så att vi kanske skulle ha turen att fiska upp Fille någonstans på vägen. Mycket riktigt, det gjorde vi. Han följde med riktigt duktigt… tills näsan bestämde något annat, han blev fullkomligt döv och försvann som en avlöning. Hugo och jag kämpade tappert på hemåt. När vi varit hemma några minuter så kom även Fille hem. Han hade bara tagit sig en liten extra runda… med tanke på flåset förmodligen en rätt lång extra runda och sen fått brått att komma ikapp hemåt.
En trött, rätt låg, lortgris var det som kom hem… ska vi tippa att han badat i ett dike..?
En bra sak var i alla fall att Buddha stannade hemma. Det innebär att tråden har gjort sitt jobb åt det hållet i alla fall. Då återstår bara att den ska göra samma jobb ut på åkern åt andra hållet… så kanske rymningarna är ett minne blott.
Kommentarer
No Trackbacks.