Förra året hade jag stora ståtliga blommande dahlior så här års. I år har dahliaknölarna stått i vägen där de råkade hamna i höstas när de plockades in för vinterförvaring tillsammans med underblommorna. Underblommorna fick komma i jord för länge sedan. Dahliaknölarna däremot. De har liksom inte kommit vidare. De har kämpat på utan ljus eller jord. Några har till och med skickat upp sina stänglar och blommat inomhus. Varje gång jag klivit över dem har det dåliga samvetet gnagt men inte tillräckligt mycket. Inte förrän idag. Idag förbarmade jag mig äntligen över de där stackars dahliaknölarna. Nu är de planterade. Allihop. Det blev visst några stycken.
Det är helt otroligt men jag tror det var liv i alla utom en. Hoppas de tar sig nu när de äntligen får lite bättre levnadsvillkor. Provade plantera några lösa bulber också. Det blev två barnkammarhinkar. En med fyra lösa och en med två. Får se om det är någon som tar sig.
Bästa vattningshjälpen stod barnbarnet för. En mycket bestämd ung herre som basade över vattenslangen.
Kommentarer
No Trackbacks.