Livet i Rucklet är inget för de veka. Här åker plantor och pelargoner ofta ut tidig vår. De får stå ute ända neråt nollan. Det där att kånka in och ut krukor morgon och kväll är inte riktigt min melodi. Har de tur kommer jag ihåg att lägga över nåt lakan eller nåt när det vankas frostnätter. I år har det varit en osedvanligt varm och tidig vår. Rena rama sommartemperaturerna. Men så kom det så ett ordentligt bakslag. Natten till fredag var det ordentligt med frost. Så där så att bilrutan fick skrapas på morgonen. Då hade pelargoner och änglatrumpeter i alla fall fått lakan att huttra under. Gångna natten skulle också vara frostrisk. Då veknade plötsligt mitt hårda hjärta. Jag blev helt enkelt lite orolig för deras hälsa. Det skulle vara förfärligt trist om alla mina pelargoner dog när de nu har lyckats övervintra. Samtliga pelargoner plockades in. Förutom de som stod på farstukvisten som jag glömde men de hade fått en redig frottéhandduk att värmas under. De mindre plantorn änglatrumpeter fick dock härda ut ännu en kylig natt under lakan tillsammans med pelargonskott och -sådd. Moderplantan av änglatrumpeten, hon fick stå pall som hon stod. Nu verkar inte natten ha varit så hård här på hallandskusten. Ingen frost här runt huset och temperaturen var 4 grader vid sjutiden. Lite inåt landet har de snö…
Det blir några pelargoner att kånka in och ut.
Kommentarer
No Trackbacks.