Det blev åsnerundan ridning igår eftermiddag. Skálda verkligen längtade efter att få komma ut på ridtur så hon sprang i full fart mot utgången när jag skulle hämta i hagen. En väldigt hoppig och stirrig Skálda. Det var mycket att vara rädd för. Det spelar liksom ingen roll att vi har passerat samma plats 300 gånger. Det går fortfarande att vara mycket skeptiskt inställd.
I förmiddags gick turen i ett grått och kyligt väder med trevligt sällskap till stranden och en bra runda. Det blev nog drygt två timmar till häst. Ett lite lugnare tempo med lugnt och stillsamt hästsällskap. Det är bra träning det. Det blev dock tvärstopp när hon skulle gå över den väldigt smala betongbron över Törlan vid Björkäng. Det var superduperläskigt. Det blev till att sitta av och vara en god ledare så att hon efter en stund kunde övertalas att komma över. Hon är så duktig. Det är ändå helt fantastiskt att få det förtroendet att hästen litar på att det är ok när matten går före.
Kommentarer
No Trackbacks.