Hemfärd från storstaden

Efter ett par dagar i Stockholm på mässa, Vind 2013, var det så dags att pallra mig hemåt igen. Det tar på krafterna att stå på mässa. Är jobbigt att försöka vara trevlig… 😉

De andra flög hem och jag fick köra hem chefens bil. Det blir några mil i bil… Gps:en skojade dessutom till det så där som gps:er kan göra. Den lurade mig att svänga av mot Vessigebro en håla utefter 153:an för tidigt. Hamnade på världens minsta, smalaste och krokigaste väg genom skogen. Som tur är varade den inte alltför länge innan jag hamnade på den jag skulle ha hamnat på om jag hade svängt av i rätt håla. Om inte annat var det bra för jag var tvungen att fokusera på körningen för att inte köra av vägen. Hade ju varit snyggt med chefens bil… 😉

Ännu en anledning att uppskatta livet på landet med småstäder som närmaste orter… köer, köer, köer och bilar överallt. En annan rätt intressant storstadsfenomen är gångtrafikanternas totala egotripp att de anser sig ha konstant företräde framför bilar. Det där att varva mellan att släppa över fotgängare respektive bilar verkar helt uteslutet. Inte underligt att det blir surt och hetsigt i trafiken till slut…