När jag dör vill jag bli en ängel och hoppa i de fluffiga och mjuka molnen.
Har hälsat på min pappa idag. Inte i egen hög fysisk person men hans grav. Min snälle bror hämtade upp mig på Arlanda och skjutsade mig dit. Har inte varit där sen begravningen. Det känns nästan som igår men det är snart sex år sen. Har varit orolig inför besöket men det kändes rätt ok när jag var där ändå. Sorgligt eftersom han kändes lite ensam och övergiven. Vad skulle skitkärringen med en grav till om hon inte sköter den..? Fast egentligen har det ju ingen betydelse. För mig är själva gravplatsen rätt ointressant och en onödig företeelse. Pappa är död i vilket fall som helst och för egen del bär jag honom med mig alltid. Han var inte en speciellt bra pappa men han var ändå min älskade pappa.
Kommentarer
No Trackbacks.