Nu sitter jag här igen. Med inte bara en utan två stora deadlines på rapportutkast i början av nästa vecka. Den ena kom visserligen som en överraskning i måndags men den andra hade jag åtminstone hela förra veckan på mig att få undan också. Men inte! Nehej då, det är först med kniven på strupen och det riktigt brinner i knutarna som berget av prestationsångesten blir hanterbar och jag sätter mig framför datorn och det rasslar till. Betar av nästan hela den här arbetsveckan på en dag fast inte kommer det att räcka. Nu blir det bråda dagar fram till måndag. En mästerprokrastinerare, det är vad jag är.
Har åtminstone sällskap på kvällsskiftet som är av den tystare sorten här i arbetshörnan i soffan. Förutom Hugo som snarkar.
Kommentarer
No Trackbacks.