Efter att ha sprungit med Fille och gått hund- och hästpromenad blev det en tur till Stensjöstrand för att titta till Loke på sommarbetet. Det är en alldeles fantastisk enorm hage i naturreservatet Stensjöstrand. Och med enorm menar jag enorm. Vi gick banne mig runt hela hagen men inte såg vi röken av några hästar. Lär inte vara sista gången för inte var det första gången heller som jag går bet på att hitta hästarna. Bättre lycka nästa gång. Så länge jag inte hör något har jag full förtröstan att det är bra med Loke. Så mycket folk som springer där så ringer väl telefonen snabbare än vad jag skulle sett om de var skadade hemma i hagen.
På vägen från parkeringen till hagen stötte vi på en huggorm. Som tur är såg jag den före vi kom för nära så den fick ringla iväg i lugn och ro. Framför allt var det tur jag såg den i tid. Annars hade jag väl dött om jag kommit för nära. Ormar tillhör det som jag är paniskt rädd för. På gymnasiet var vi på studiebesök på Skansen och Akvariet. När skötaren tog fram den där boaormen så liksom bara slängde hon den i händerna på mig. Jag som blev helt skräckslagen fick inte upp munnen för att berätta det så där stod jag med den där ormen i händerna medan skötaren pratade på. Till slut tror jag att hon noterade att jag var likblek och tog tillbaka den där ormen. Jag har knappt repat mig än… 🙂
Det fick bli ett första benbad för mig i havet och ett bad för den yngste i barnaskaran som var med. Det var uppskattat och det var faktiskt inte så kallt i vattnet där inne i vattenbrynet.
Kommentarer
No Trackbacks.