Så var det dags igen att rädda en stackars dödslängtande igelkott. Var ute ikväll för att slänga ut halm till hästarna att tugga på i väntan på ny hösilagebal imorgon eftermiddag. Hörde på Hugo inifrån ladan att han hade nåt för sig som han förmodligen inte skulle göra. Mycket riktigt. Fick komma en igelkott till undsättning som Hugo under stor frustration kastade omkring på. Förstår inte vad igelkotten ska i ladan att göra..? Förstår ännu mindre att Hugo inte bara kan konstatera att det där gör ont att försöka tugga på, jag kanske skulle ta och låta den vara..? Det måste vara rent plågsamt. Det syns på honom efteråt när han ligger och slickar sig frenetiskt att det nog inte var så skönt med den där närkontakten med igelkott. Det var i alla fall inte som för några år sedan när Hugo kom inspringande utifrån och kastade en ilsken igelkott i soffan där jag satt. Kvällens räddning var en knäpptyst igelkott. Var orolig att den kanske hade strukit med för de brukar ilsket spotta och fräsa. Såg att den andades när jag satt den i säkerhet på baksidan av ladan där hundarna inte har tillträde. Hoppas att den repar sig efter en stunds andhämtning och att den framöver gör bättre och hälsosammare val.
Undrar om det är samma igelkott som envisas med att vara här på tomten och ladan Hugos närvaro och närkontakt till trots..?
Kommentarer
No Trackbacks.