Tredje dagen på raken på hästryggen

Plötsligt händer det. Äntligen har jag haft möjlighet att faktiskt rida på mina hästar. Tredje dagen på raken som jag kom ut på en ridtur idag. Om Skálda hade brått igår när hon hade moraliskt stöd i sina flockkompisar som var med kan jag meddela att det inte var lika brått idag. Inte brått alls rent av. Det var mest skritt hela rundan. Några korta sträckor fick hon lite försiktig fart men sedan var det bra med det. Nu kanske det för min träningsvärks del var en bra sak. Det där att första ridrundan på länge blev en skenande barbackarunda, följd av en bråttomrunda på Skálda också den bitvis med explosiv galopp, det sätter sina spår i väl valda ridmuskler i vila. Det skulle vara toppen om den här riddosen åtminstone hyfsat kan hålla sig på samma nivå. Kanske blir inte de första dagarna av årets ridresa till Island riktigt lika plågsamma då. De två tidigare ridresorna har jag satt mig till häst första dagen utan att ha varit i närheten av en sadel på månader. Det sätter sina spår…