Tänk vad snabbt livet skiftar. Igår eftermiddag var jag ute och fixade med elen till inhägnaden runt trädgården. Bägge barnen var med ute, hjälpte till, busade och hade roligt. Hundarna busade och hade roligt. Livet var ganska bra. Så ett telefonsamtal senare ändras allt abrupt. Istället för en glädjande flytt får ett liv ta slut alldeles för tidigt. Tonåringen kastade grejer omkring sig och rev huset efter beslutet för att sen bryta ihop och gråta mer eller mindre hela natten. Lilleman grät och grät. Jag grät och hade svårt att andas. Fille och Hugo letade efter sin kompis, gnällde och gnydde. Svåra beslut att fatta och leva med.
Idag har vi varit hemma från skola och jobb allihop. En tung dag, låga men samlade. Försökte jobba hjälpligt på förmiddagen men gav upp vid lunch och tog med ungarna in till stan för en lunch på krogen, ärenden och en vända till mormor för att hjälpa henne att rensa i rabatten. Vi har ändå haft en rätt trevlig eftermiddag tillsammans. Lugnt, vänligt.
Tonåringen körde, när han klippte gräset igår, över en gummislang till ett cykeldäck som hundarna haft att leka med. Den snurrade så klart fast i knivarna. Klippskyddet sitter så lågt så det gick inte att komma under med handen för att trassla loss slangen. Fixade en liten improviserad uppallningsanordning så att jag kunde sno upp och få loss den igen. Hundarna tycker att den där gräsklippartraktorn är en suspekt tingest som ses med största skepsis.
Kommentarer
No Trackbacks.