23an har flugit ur boet

Igår kom dagen då 23an flög ur boet. Tänk att min lille pojk blivit så stor att han flyttat hemifrån. Det är minsann inte lätt att komma ifrån föräldrahemmet. Det där att få lägenhet hos allmännyttan i Varberg, det är det lång kötid till. Skulle han ha väntat på det, skulle han ha fått bo kvar hemma tills han nästan skulle fylla 30. Det var tur för husfriden att vi inte behövde invänta det. Han har fått hyra ett litet sött hus på landet. Det blir bra det där!

Det känns otroligt konstigt, bra och tomt på samma gång. På något sätt så är flytten hemifrån det sista klivet från mamma och ut i vuxenlivet. Vi behövde i vilket fall inte sakna honom så länge. Först kom han indrösande vid lunchtid och vräkte i sig frukost eftersom han var utsvulten. Sedan dök han upp en snabbvisit till middagen igen. Förhoppningsvis får han handlat imorgon så att han slipper svälta hemma i sitt lilla söta hus framöver…