Utflykt Stensjöstrand

Fick verkligen bråka och tvinga med lilleman men när vi väl kom iväg kom det goda humöret tillbaka. Försökte få med även tonåringen men han fnös och tyckte jag var dum i huvudet som ville åka iväg och titta till unghästarna och fika vid havet.

Vi började med att traska upp på det första berget för att se om vi kunde spana in var hästarna var. Inte en skymt… så vi traskade på.

Till nästa berg och traskade upp på det.

Och där, långt, långt bort. Allra längst bort i hagen. Där var de. Bara att traska på…

Det blev en lång promenad över stock och sten men till slut kom vi fram till hästarna.

När vi hälsat på Skálda och Birkir slog vi oss ner där på en klippa vid vattnet. Tittade på vågorna och fikade.

Birkir ville gärna komma och vara med.

Lilleman hade spring i benen och sprang och sprang och sprang och jag tog tid. Tills han snubblade på klipporna och skrapade upp knät. Då var det inte så roligt längre…

Så skulle vi gå mot bilen igen och fick med oss hela flocken på vandring.

När vi kom till bilen såg vi en hund och jag sa spontant “men kolla så lik den är Fille”. Det visade sig vara ett helsyskon till Fille men ett år yngre. Harry var två och Fille är nu tre. Harry såg ut lite mer som en labbe på huvudet men så lika de var i kroppen. Det blev en pratstund med husse innan vi körde hemåt igen. Tänk vad världen är liten ibland. Kul!

Apropå det där med väder. Var en helt underbar dag när jag var hemma och fixade gårdsplanen. När vi körde neråt Stensjöstrand kom molnen. Det molniga vädret höll i sig tills vi var halvvägs hem igen. Då blev det stålande sol igen…