Kärlek och omtanke åt dahliaknölarna

På Lucia kom jag mig äntligen för att gräva upp dahliaknölarna för vinterförvaring. Var lite orolig för att det skulle vara för sent. Sen kom de aldrig längre än till hinken där jag slängde ner dem när jag tog upp dem och in i ett mörkt hörn av hallen. Där blev de kvar eftersom jag inte riktigt visste var jag skulle göra av dem och sen kom jag mig aldrig för. Det verkade dock inte bekymra dahliaknölarna nämnvärt. Det verkar som att de överlevt denna behandling allihop. Såg nämligen för någon vecka sedan att det var ett stackars skott som desperat sökte sig upp mot ljuset. Tog tag i att sätta dem på drivning idag. Använde lödkolven och gjorde hål i såna där svarta hinkar som ibland finns till skänks på Blomsterlandet. Planterade knölarna en och en i varsin hink. Kattungarna hjälpte gladeligen till. Inte nog med att det blir jord överallt när jag håller på att plantera, kattungarna gör det minsann inte bättre. Undrar hur sjutton jag ska försöka rädda de där stackars skotten i hinkarna från katternas vandaliserande..?

Det börjar bli ont om utrymme för alla planteringarna i väntan på att frostrisken är över. Med tanke på vinterkylan som är nu verkar det dröja…

Hoppas att de kommer att trivas hyfsat närmast fönstret i vårsolen.

This entry was posted in Blommor, Trädgård and tagged , , , . Bookmark the permalink.

Kommentarer

Loading Facebook Comments ...

One Response to Kärlek och omtanke åt dahliaknölarna

  1. Pingback: Dahliorna växer så det knakar | Haargaard

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

  1. […] de övervintrade dahliaknölarna har tagit sig. Av dem jag köpte på mig nu i år så har än så länge alla utom två tittat […]