Smådjuren kring Rucklet har det inte lätt när det är så många katter som är ute på jakt. Tre näbbmöss låg på vardagsrumsgolvet när jag skulle sova igår. De sköter verkligen sitt jobb och är flitiga jägare. I kväll blev plötsligt katterna livrädda här hemma och for omkring som skjutna ur en kanon. Det visade sig att de blivit livrädda för en huvudlös harunge som någon katt dragit in och lämnat på golvet i vardagsrummet.
Hon är för rolig den sociala kossan vi går förbi på häst- och hundpromenaden. Idag var det Audna som fick sig lite miljöträning och hälsa på kossan. Förra gången var det Skálda. Det blev också en liten klistund.
Det blev en sväng till sommarbetet i Stensjöstrand för att titta till hästarna. Ingen lång promenad den här gången. Hästarna var precis vid infarten till naturreservatet. De har det verkligen bra där. Stora ytor att röra sig på, gräs att äta och vatten i bäcken.
Den yngste verkligen älskar Birkir och Birkir har ett fantastiskt tålamod med en yvig liten kille.
Det blev en häst- och hundpromenad efter löpningen i förrgår. Skálda som hade fått för sig att hon inte skulle låta sig fångas i hagen har nu bestämt att det verkligen är mödan värt för att få komma ut och äta sig runt promenaden. Inte bara gräs och grönt står högt på listan över godsaker. Det visade sig att hon var synnerligen förtjust i de vilda körsbären som trillat ner på vägen. Hon smaskade körsbär så att det rann ur mungiporna.
Fille vann nästan högsta vinsten för det var ett par starka händer till med på promenaden så han fick inte bara springa utan dessutom följa med på promenaden. Det är nästan än nyttigare träning för draghunden. Att kunna gå promenad utan att dra tills han kväver sig.
#38/2018 4,7 km. Det där att få tiden att räcka till är minsann inte det lättaste. Bloggandet släpar… Det blev en repris med löpning så inte bara en dag löpning utan både nästa och ytterligare nästa dag, det här passet. Tre dagar på raken. Det är en bra runstreak för att vara jag. En löprunda med Fille som följdes av en häst- och hundpromenad. Det var mulet och relativt svalt ända fram tills jag svidade om till löparkläder och drog iväg med Fille. Då lättade molnen och det blev sjukt varmt igen. En tung runda.
Satte mig en stund på altanen. Snyltkatten kom och ville gosa så han lyftes upp i knät. Det plockades en fästing och kliades. Efter en stund hoppade han ner. Efter en stund kom han tillbaka för ytterligare en klistund. Han lyftes upp i knät. Det kliades och han hoppade ner. Efter ytterligare en stund kom han tillbaka och hoppade själv upp i knät och sedan låg han där och vräkte sig. han är en sån bjässe så det är knappt att han får plats.
Igår slarvades det med att byta till lämpliga skor för hund- och hästpromenad och löparskorna satt på även på den rundan. Idag blev det i alla fall skobyte till ordentliga skor för hästpromenad. Hästarna är så glada att få komma ut och äta lite gott gräs när vi pausar. För i hagen är det inte mycket till mat så här i torktider.
#37/2018 4,7 km. Den yngste ville gå på hästpromenad. I nästa andetag tyckte han att jag skulle springa med Fille först. Det var ju en klok reflektion. Så fick det bli. Molnigt med en något svalkande vind och en betydligt behagligare temperatur på ca 22 grader än gårdagens mardrömsvarma löprunda. Det går inte så fort men det går. Är så glad och tacksam att min kropp låter mig göra än det ena än det andra. Visst knorrar den men det går. Fille var som vanligt lycklig att få komma ut och springa. Som vanligt hade han också glömt sin springtur när jag kom hem efter nästa runda och började omgående tjata om att få springa igen.
Efter löprundan med Fille blev det motionspromenad med hästar, Hugo och barn. Praktiskt att få fem motionerade samtidigt förutom jag själv då.
En av kossorna vi passerade var otroligt social och kelsjuk. Hon tyckte att vi verkade vara en intressant samling. En riktig gosegris, hon tyckte att det var väldigt skönt med en klistund. Kanske ville hon följa med på promenaden.
Det blev så mycket fredagsfys så att det knappt hanns med något fredagsmys. Så kan det gå…
#36/2018 4,7 km. Ibland behövs det efter dagar av tjat från hundarna ett eget konstaterande att matten helt enkelt är lat för att plötsligt vara ute på en löprunda igen. Ursäkterna att inte springa för att det är för varmt kan inte fortgå dag in och dag ut. Till slut är det bara att springa ändå. Den här värmen verkar inte vilja ge med sig i första taget. Att springa när det är varmt är vidrigt. Det hade åtminstone hunnit lugna sig till 25 grader i skuggan men så mycket skugga är det inte på rundan. Fille blev i alla fall väldigt glad. På något sätt så förmedlar jag löpning innan jag ens börjar leta efter kläderna. Fille han lurar ut det direkt när jag liksom tänker att det får bli en löprunda. Fråga mig inte hur men han blir i vilket fall helt galet glad och studsar runt som en studsboll på speed.
Varmt var det. Jobbigt var det. Idag tog jag nog priset för rödaste nyllet…
