För tillfället gör locket till pappersförpackningskartongen succé hos katterna i Rucklet. Även Snyltkatten är lika förtjust i kartonger som alla andra katter. Han är dock minst en storlek för stor för just den där kartongen men med lite vilja så går det mesta.
Var på kurs härom kvällen. På hemvägen var det en älgko med kalv som gick och betade nära vägen. Det är något otroligt fascinerande med älgar. Så stora och ståtliga.
Släppte Loke på sommarbete i Stensjöstrand i eftermiddags och åkte sedan iväg på en utbildning. Tänkte att jag skulle titta till hästarna på vägen hem igen och åkte tillbaka till Stensjöstrand. Det blev bara en kvällspromenad, för några hästar, det såg jag inte röken av. Utlyser därför tävlingen “Vem ser hästarna först?” En blåsig och kylig kväll men där är så vackert i Stensjöstrand. Inte en människa i sikte och alltså inga hästar heller…
Så släpptes Loke på sommarbete i den alldeles fantastiska hagen i Stensjöstrand. Sällskapet än så länge är Lokkur och, faktiskt Lokes pappa, Kappi. Det blåste friska vindar på Hallandskusten.
Efter Lotus frikostiga produktion av kattungar förra året är nu de sista katterna kastrerade. Sist ut var Citrus, Tess, Bess och Sträckan igår eftermiddag. Nu är alla katterna kastrerade som bor här i Rucklet. Det är lite sorgligt att inte ha kattungar att se fram emot på en sisådär tjugo år eller så…
Efter hemkomsten från veterinären brukar katterna stängas in i ett rum för att vakna till ordentligt innan de får komma ut till mat och kattlucka. Det brukar ta några timmar. På kvällen vid halv åttatiden var det ett barn som råkade öppna dörren. Ut kom tre katter farande som skjutna ur en kanon, Tess, Sträckan och Citrus. Inte nog med att de sprang ut ur rummet de sprang ut i trädgården också. Sist kom stackars lilla Bess utragglandes. Hon hade svårt att vakna. Hon blev inlyft på rummet igen för observation av tonåringen i några timmar till. Sedan var hon också på benen.
Blir lika fascinerad varje gång en katt varit hos veterinären och gjort en operation av något slag. En kastrering av honkatt är en stor bukoperation. Några timmar senare springer de omkring och busar som om ingenting hänt.
Ikväll har det varit full aktivitet i stallet. Bonjovi fick sin andra vaccinationsspruta så nu är han färdig och kan från och med nästa år gå in i ordinarie vaccinationsprogram för resterande hästar. När veterinären åkt kom hovslagaren igen. Han var här i lördags också. Då fick Bergthora nya skor och Audna fick verkat sina hovar för första gången av hovslagare. Hon var duktig Audna. Protesterade lite men gav sig snabbt. Idag fick Birkir nya skor. Skálda och Loke verkades. När jag ändå skulle hänga ute i stallet så plockade jag fram avmaskningsmedel och avlusningsmedel. Avmaskningsmedel måste vara superäckligt med tanke på hur hästarna protesterar. Klara är Skálda, Birkir, Loke och Audna. Det blev väl mycket för Skálda som tyckte att det var nog redan efter avmaskningen. Sedan kom avlusningen tätt följt av verkning. Men hon klarade det!
Loke hade mycket synpunkter på att bli verkad. Han var nere på knä, småstegrade och hade allehanda grejer för sig. Mycket tålamod med framhovarna och sedan gick det som hejsan med bak.
När det var klart höll sig hästarna på behörigt avstånd längst bort i hagen.
Då är det bara hälften av hästarna kvar och Loke är redo att åka till det fantastiska sommarbetet i naturreservatet Stensjöstrand.
Hovslagaren var här en sväng i eftermiddags för att sko Bergtora. Han skulle bara hinna sko en häst men en verkning skulle kunna hinnas med också. Tänkte att Skálda stod näst på tur. Men se det hade hon verkligen inte tänkt sig. Hon höll sig på behörigt avstånd i hagen. Hon kände nog igen hovslagaren. Till slut gav jag upp att försöka fånga henne. Det blev Audna som blev verkad istället. Första gången. Hon hade synpunkter men hon var så duktig. När hovslagaren kommer igen på måndag ska Skálda redan stå i stallet när han kommer…
Eftersom Skálda var i onåd var det Birkir som fick komma ut på en ridrunda. Har inte ridit honom sen han tyckte att det var väldigt roligt att springa i vintras. Har äntligen hittat kapsonen som varit på avvägar så att jag hade något lite mer styrsligt än en grimma att rida med. Fungerade bra.
Det där med att det var kul att springa hade han glömt bort igen. Mer åt seg kola-hållet idag. Men han gick fram. Travade lite. Framför allt gick han dit han skulle. Han klarade till och med att springa i förväg ifrån Melódia. Det var bra gjort för att egentligen inte varit riden på ett halvår.
Han har helt fascinerande öron att titta på under ridturen. De är randiga så där från ovan.
Det är inte ofta men ibland fastnar även jag på bild. Han är så fin min Birkir! Hade trevligt besök på förmiddagen med mycket hästprat. Spännande att se vad det blir av det.
Det är fyra år sedan Snyltkatten försvann som en avlöning så fort någon människa råkade komma i närheten här i Rucklet när han var inne och åt sig mätt på katternas mat. Han har allt sedan dess successivt flyttat fram sina positioner. Nu har han börjat ligga i soffan i vardagsrummet vid mattes fötter. Han sover verkligen gott där han ligger och vräker sig.
#18/2018 4,7 km. Har varit en stressig och hektisk dag. Fått mycket gjort. Svär ve och förbannelse varje år vid den här tiden över att jag tar på mig uppdrag som god man för nu skulle årsräkningarna varit inne. Skjuter upp de där årsräkningarna för det är verkligen tråkigt. Egentligen går det rätt snabbt. Har en bra rutin och har skapat en bra mall för kassabok i excel. Det tar några timmar per uppdrag och sen är det färdigt. Men får mig inte att göra det förrän det absolut inte går att skjuta på längre. Idag lämnades tre årsräkningar och en sluträkning in. Återstår en årsräkning att göra klar sedan är det färdigt för i år. Även om just de här förbenade årsräkningarna är rena rama ångestmomentet att ta mig förbi så kan jag rekommendera att göra en samhällsinsats som god man. Det är många gånger väldigt otacksamt men viktigt. Är du intresserad kontakta kommunens Överförmyndarförvaltning.
Jaja, det var inte det som det här skulle handla om. Fick på sena eftermiddagen äntligen landa i solstolen på min fina altan i det alldeles fantastiska varma sommarvädret med en stor balja te och mina goda hemgjorda chokladbollar. Då ringde 24an. Han har fått för sig att han ska springa hinderlopp bla a Toughest. Så jag har tjatat en del om att han nog borde börja springa lite ute och inte bara på löpbandet. Idag skulle vi tydligen springa. Vad gör man inte för sina barn, så fick det bli. Chokladbollarna fick åka tillbaka till kylen.
En vecka från förra löprundan. Varmt som sjutton. Jobbigt men det gick. Håller på att dö av en knapp femma. Om fyra veckor ska jag ta mig runt en halvmara. Haha eller nåt…
Eftersom Fille fick springa så tog vi samma runda med snabb promenad med Hugo.
