Mycket nöjd med gårdagen. På förmiddagen fick jag sällskap på ridturen, sällskapet red Skálda och jag Bergthora barbacka. Det gick sannerligen inte snabbt framåt för Bergthora i början av rundan. Blev allt lite orolig med tanke på hennes kroniska sjukdom PPID. Hoppade av och gick bitvis för att inte belasta henne för mycket. Sen fick hon bättre fart så det var nog mer långsamt bortåt och så snart hon tyckte att hon var på hemväg gick det minsann bra att springa. Det var skönt. Det är allt ett orosmoment det där med sjuka djur även om de är under behandling.
Framåt sena eftermiddagen fick äntligen Birkir komma ut på en ridtur. Det var väldigt länge sedan, mer än ett år, när det blev lite väl skoj och jag åkte av. Det kan vara lite lurigt att rida ut själv på en nästan oriden häst. Tvingade med tonåringarna som fick ta varsin hund för att Birkir skulle få lite tryggt sällskap på marken. Det var nog tur att de kom med. Birkir var allt bra osäker på att gå iväg på egen hand utan andra hästar. Han blev orolig över motorvägsbron men det gick bra. Hoppade av och promenerade förbi galoppsträckan. Fanns stor risk för att Birkir skulle tycka att det vore ett bra tillfälle att dra järnet. Red en bit igen tills vi började närma oss hemma och jag kände att han återigen kändes pigg på att springa fort. Hoppade av för promenad sista biten hem. Sen lyckades han trampa sönder kapsonen, fråga mig inte hur men en av remmarna hade gått av, för helt plötsligt stod han utan huvudlag och var lös. Lyckades få på den igen som tur var och inga fler missöden. Han var verkligen duktig! Dags att börja träna på att ha träns på, motioneras mer och sedan skulle han kunna åka iväg för träning. Kan alldeles för lite själv för att utbilda hästar.
