Bonjovi hade också kommit till vägs ände liksom Melódia. Dåliga tänder, konstant dålig mage och klarade inte att hålla hullet. När Bonjovi kom till oss för drygt 1,5 år sedan blev han omedelbart bästis med Maja. Hur ska det gå för Maja nu när Bonjovi är borta?
Så blev eksemet och kliandet till slut för eländigt. Redan i början av mars stod Melódia frenetiskt och kliade sig och hade nästan ingen svans kvar. Till och med runt ögonen var hon påverkad. Hon var inte glad längre. Melódia fick en eftermiddag med gräs i grannens hage och en hel del kraftfoder. Sen var det slut. Två fina föl fick jag, Skálda och Loke, plus att hon också blev mormor till Audna.
Löpning #27/2019 4,7 km. Det har varit en tuff start på det här året. En separation från ett älskat barn och nu senast ett avsked av en älskad hund. Så en skadad hund upptill. Det är inte första gången livet slagit hårt. Ibland blir jag förvånad över hur många svårigheter som kan hanteras och jag fortfarande har huvudet upp och fötterna ner. Hyfsat i alla fall. Tror det är förmågan att först bryta ihop en kort stund för att sen bita ihop och gå vidare som är räddningen plus alla djur att klappa på förstås. De senaste två veckorna har det inte blivit någon löpning. Det har varit ett ständigt passande av hundar men idag fick femtonåringen passa Rocky medan jag och Fille tog oss en löprunda. Fille blev som vanligt överlycklig. För mig var det tungt och motigt. Det är frustrerande hur mycket jag tappar på ett två veckors uppehåll från löpningen. Hade känningar i det meniskskadade knät i början av rundan men det gav sig sedan och inte blev det några känningar efter rundan heller. Det är en sak att vara väldigt glad för.
Skadan på Rocky sitter så dumt till så att det är svårt att få till ett skydd för såret som sitter kvar. Insida lår på hund är liksom helt omöjligt att så något att sitta kvar på. Så efter senaste veterinärbesöket i måndags så var det onsdag dags för ett igen. Rocky sövdes och veterinären sydde fast stygn med öglor runt om såret för att ha att fästa en sårpadd med kompresser över. Dessutom fylldes hela såret upp med manukahonung. Det gick lysande ända tills Rocky vaknade så pass här hemma och rantade runt i köket på kvällen varpå den skyddande sårpadden ramlade ur. Som tur är satt kompresserna kvar som skydd. Nytt veterinärbesök igår på fredag eftermiddag. Såret såg i alla fall riktigt fint ut. Lugnande till Rocky och nytt försök med ny skyddande sårpadd och kompress för lite tryck som båda syddes fast i fästena och såret fylldes med manukahonung igen. Det blev förlängnings av antibiotikakuren till tio dagar också. Än så länge håller såromläggningen så här ett knappt dygn senare. Nytt veterinärbesök bokat till måndag för såromläggning igen.
Natten till måndag hade Rocky lyckats få av sig iställetförtrattkonstruktionen och roat sig med att dra väck det fastsydda dränet och dragit sönder yttre stygn. Efter rådgivning med veterinär på morgonkvisten var utlåtandet att avvakta och se om det klarar sig. Vad dagen framskred så blev allmäntillståndet sämre. Trött och loj. På vägen hem mellanlandade vi därför igen hos veterinär. Han hade feber och elaka bakterier i såret. Det såg inte alls vackert ut. Nedsövning och ordentlig tvätt samt renskärning av de yttersta hudkanternna. Åkte hem med en hund med hela bakbenet bandagerat. Bandaget höll inte länge. Mina tights fick sätta livet till och det konstruerades skyddande byxor till Rocky. Byxor, tratt på och antibiotika, så kan det gå när man tuggar sönder lagning istället för att vara nästan läkt.
Med en skadad hund som inte kunde lämnas ensam och ett jobbmöte som var tvunget i Göteborg gick det inte att få ihop dagen i måndags utan att Rocky fick följa med till jobbet. Han har ju inte varit speciellt intresserad (läs vägrat) av det där att hoppa in i bilen. Tränade med resultat att han åtminstone kom in i bilen med näsan för att nästa gång till och med hoppa upp med frambenen. Det var så långt vi hann med hoppauppibilträningen före det var skarpt läge. Femtonåringen hjälpte till att lyfta in Rocky i bilen när vi åkte iväg på morgonen. Bilen parkerades i Varberg och sen tog Rocky och jag tåget till Göteborg. Var allt lite orolig för hur det skulle gå med det där tågåkandet men han var superduktig Rocky. Efter en kort stund la han sig bara ner där bland alla fötter och sov. Sen fortsatte han att sköta sig ypperligt. Även under stunden som kollegan var hundvakt. Hundpromenaden utmed älven fortsatte på samma sätt. Två hundmöten utan bekymmer. Folket brydde han sig knappt om. Inte ett ryck i kopplet. Tåget hem gick lika bra förutom att det var ett otäckt gap mellan tåg och perrong men efter lite övertalning passerades även detta avgrundsdjup. Så återstod att hoppa in i bilen i Varberg. Döm om min förvåning när han hur snällt som helst hoppade in med framtassarna så att jag kunde hjälpa honom in med bakdelen. En så duktig hund!
Det är en sorgens dag. Älskade Hugo somnade in för gott. Underbara Hugo med sina mjuka öron, som var världens gosegris och som värmde mina fötter när jag skulle sova. Som var helt fantastisk med det autistiska barnet.
Som jag kommer att sakna Hugo!
Det där att få hundar att låta bli sår med stygn är inte det lättaste. Tratt går bort i Rucklet eftersom Hugo är hjälpsam och tar sönder dem ögonblickligen. Den där uppblåsbara hade Rocky tagit av i morse. Som tur är hade han inte slickat sönder stygnen. Byggde på den med handdukar och silvertejp för att den var lite för klen för att hindra från att komma åt såret. Då hade han sönder den. Samtliga fästen för halsbandet är nu trasiga. Nu testas en egenhändigt tillverkad variant i två delar. Det vill till att passa hela tiden.
Så rök de ihop igår fredag kväll igen, Hugo och Rocky. Han är en väldigt trevlig hund men alltså han är inte den skarpaste kniven i lådan, Rocky, som mopsar mot Hugo. Det där att hålla låg profil med respekt för de äldre ingår tydligen inte i hans unghundshjärna. Nåja, utgången kunde ha varit betydligt värre. Ett hål på insidan av höger baklår på Rocky blev resultatet av den där sammandrabbningen. Det såg inte så illa ut igår utan rätt ytligt det lilla jag fick se, pälsen täckte väl jacket. När jag i morse plockade fram rakapparaten för att försöka städa till såret var det betydligt värre än jag trodde. Det fick bli ett lördagsakutbesök till jourhavande veterinär. Nu är Rocky lagad, drän, fem stygn i muskeln och fyra yttre stygn, och matten fattig.
Till Rockys stora förtjusning fick det bli till att träna bilåkning vare sig han ville det eller inte.
