Pax verkar liksom matten älska böcker. Fast vår kärlek till böcker yttrar sig inte riktigt på samma sätt. Matten slukar böcker genom att läsa och lyssna på dem. Pax slukar dem mer bokstavligt. Genom att äta upp dem. Han är inte helt populär. Inte alls faktiskt. Det är tur att han är söt när han sover.
Löpning #5/2020 4,7 km. Det är sorg här i Rucklet efter Fille. Det har varit tungt att ta tag i utomhuslöpningen utan honom. Som ett svek att springa. Det har tagit ett par veckor men idag tog jag med Rocky på en springtur. Utan hund går det liksom inte att springa. Rocky blev glad och tonåringen roade Pax som också var glad, fast hemma. Pax behöver tränas att vara ensam kvar hemma utan Rocky.
Det blev nästan fem km träning, förutom själva konditionsträningen, att hålla sig nära matten och inte försöka dra iväg för Rocky. Han har kort minne, men det ska nog gå att lyckas få till en löparkompis som inte drar i matten allt för mycket.
Tänk vad härligt det är med sol och en ridtur, äntligen! Det är i och för sig otroligt märkligt med vårväder i början av februari.
Det här att tvinga iväg tonåringen till gymmet är ju alldeles lysande för min egen träning. Idag blev det löpbandet 3 km med intervaller under de två sista km. Drog igång garmin för att logga men glömde så klart att stänga av den. När jag väl kom på det några minuter senare lyckades jag tydligen kalibrera klockan utefter det. Hoppas att klockan ställer om sig efter ändringen som gjorde i datorn. Så ett styrkepass efter löpningen. Att träna på gym är nog bland det tråkigaste som finns men det finns något som är väldigt positivt. Att resultatet av träningen märks så tydligt i början. Har börjat öka på både löpbandet och styrkan. I ett långsamt tempo dock. Försöker vara försiktig så att jag inte drar upp skadan i vänster axel som börjar bli hyfsat under kontroll så här nästan 1,5 år senare.
Och efter fredagsfys blir det fredagsmys. Klämde i mig både lite chips och en megaskål popcorn till På Spåret och Skavlan. Gott, gott!
Tonåringen i förbigående – jag fixar något att äta.
Mamman – Gör du till mig också?
Tonåringen – Ja, det kan jag väl göra.
Mamman – Vad ska du göra?
Tonåringen – Thaisoppa.
Mamman med stor förvåning i rösten – Thaisoppa..? (Till mammans försvar har det aldrig någonsin producerats någonting mer avancerat än omelett eller stekt grillkorv med pasta med ursrpung från tonåringen.)
Sen visade tonåringen ett recept på thaisoppa i sin hemkunskapsbok från skolan. Så thaisoppa fick det bli och han lagade den nästan själv. Mamman undvek att lägga sig i mer än nödvändigt.
Ungefärligt innehåll: Gul lök, vitlök, riven ingefära, chili, kokosmjölk, vatten, buljongtärning, limesalt, kycklingfilé, broccoli, körsbärstomat. Det enda köket inte kunde erbjuda så där spontant var lime så det fick bli improvisering med limesalt.
Mycket gott!
Igår sprang Fille sin sista löprunda. Idag springer han för evigt. Utan onda, kliande öron och knölar. Fina, fina Fille som verkligen älskade att springa. Som har förgyllt vår tillvaro i Rucklet i drygt nio år. Det är så stora och svåra beslut att ta som djurägare. Att bestämma över liv och död. När blir livet för tufft att levas?
Det var som att han kände på sig hur ledsen jag var igår kväll. Han kom och riktigt gosade in sig, så hade vi en mysig stund i soffan.
Tack älskade Fille för alla dragmil! Det är där jag kommer sakna dig mest. I joggingskorna. Som den krävande PT du var. Som körde skiten ur matten.
Löpning #3/2020 4,7 km. Ibland blir jag så förvånad över att jag plötsligt bara tar mig i kragen och tar en löprunda. Så blev det i eftermiddags. Det visade sig faktiskt en sol här på hallandsslätten. SOL! Åtminstone en stund på eftermiddagen. Härligt!
Fille är så lycklig när han får ut och springa. Han har en veterinärtid om en vecka. Är orolig för honom. Han har förfärliga bekymmer med sina öron och allt fler knölar. Men än orkar han springa och är glad.
Inte nog med att det blev en löprunda. Sen bar det av till gymmet för att få 16-åringen att röra på sig. Det blev ett gympass även för mig. Det är ju lysande!
Har fortfarande lite kvar av hemtentan för kursen Hästhållning i landsbygdsföretag som jag ska försöka kämpa på med tills den vara inne på fredag. Fick besked idag att den andra kursen Att utforma tankestöd i vardagen från Lunds universitet som jag läst på distans under höstterminen 2019 nu är godkänd och klar. Så jädra skönt! Den sista av slutuppgiften lämnades in strax före nyår. Kan rekommendera den är kursen för alla som kommer i kontakt med människor som har kognitiva svårigheter.
En del av slutuppgiften var bildstöd för att förbereda inför en flytt till gruppbostad.
Ibland, eller nåja kanske snarare rätt ofta, går det liksom lite fort när jag tänker. Jag kommer på att det där vore ju kul. Som när jag för nästan ett år sedan såg några roliga universitetskurser att söka som gick på distans. Sökte och kom in på två. Nu har jag förbannat detta tilltag inte bara en utan många gånger. Den här veckan är det hemtenta i kursen Hästhållning i landsbygdsföretag på SLU Alnarp. Av vilken anledning jag nu läser den. Eller jo, den har ju varit väldigt intressant. Men det där med quizzar, inlämningsuppgifter och tenta kanske inte är det roligaste jag vet. Ikväll har jag i o f sig kunnat fokusera utan några störningsmoment i form av ungar, hundar, katter och allt annat som finns att göra där hemma i Rucklet. Här sitter jag nämligen ensam och helt ostörd på ett hotellrum i Stockholm och har hunnit beta av en hel del av frågorna samtidigt som jag dör tråkdöden. Inte ens te har jag att trösta mig med…
Löpning #2/2020 4,6 km. Tvi vale!!! Jag tror jag nästan dooooog. Tvingade med 16-åringen ut att springa. Han fick välja om han ville springa med eller utan draghunden. Han valde draghunden. Det innebär att jag fick springa utan draghund. Inte nog med att bli utan draghund. Efter ungefär 1,5 km ringde mobilen. Det var min närmsta chef som sen pratade i ca en km. Alltså, hur jobbigt är det inte att springa och prata i mobilen vid örat i en km..? Jaja, jag överlevde. Första rundan utan draghjälp på väldigt länge. Får kanske börja springa lite utan draghjälp också så att det inte blir en sån chock att behöva hålla tempot själv.
Sprang i o f s också 2 km på löpbandet som uppvärmning på gymmet igår, när jag tvingade 16-åringen att röra lite på sig. Men det där med löpband, det räknas ju liksom inte…
Jaha och där framme sprang 16-åringen och Fille.
