Yngsta barnet klagade på att det kliade i huvudet. Plockade fram luskammen. Det visade sig vara löss. Det är så att säga premiären. För mig. Förutom att jag själv hade löss som barn har jag i vuxen ålder hittills sluppit undan. Tills nu.
Jag säger inte att det är så, men det kan kanske vara så att jag överreagerade. Kanske. Något.
Allt som kan tvättas ligger på vänt i badrummet. Tvättmaskinen går varm.
Både jag och tonåringen luskammades. Inga ytterligare fynd. Även om det kliar över hela mig bara jag tänker ordet löss.
Sen läste jag på. Det skulle kunna vara så att det hade varit bra att börja med det. Det visade sig att löss i stort sett endast sprids genom att de förflyttar sig mellan hårstrån. En lus som landar på en kudde eller något annat är i stort sett orörlig och kan inte ta sig till ett nytt huvud. Eller något huvud överhuvudtaget. Alltså ingen mening att få panik, börja tokstäda och slänga precis allt som går att tvätta i tvätten.
Men, som vanligt är det bästa att se på saken från den ljusa sidan. Allt sånt som kanske inte åker i tvätten speciellt ofta får sig nu en tvagning och barnets rum inklusive säng är nu väldigt städat. Det är bra.
