Löpning #10/2019 4,7 km. Om första rundan gick snabbt så toppade även Hugo farten på andra rundan. Det kylslagna soliga vädret passade även honom. Inte för att det gick tillnärmelsevis lika snabbt som första Fillerundan men det är lika bra för det. Det är riktigt skönt att lunka på i det där långsamma tempot. Duktig vovve! Och kanske duktig matte också…
Löpning #9/2019 4,7 km. En dag som skulle gå åt till möten utan möjlighet att springa blev plötsligt att eftermiddagens möten ställdes in och en möjlighet att ta vara på det härliga soliga kylslagna vädret. Inte hade jag hunnit äta nåt sedan tidig frukost men tänkte att det var viktigare att komma ut och springa än att äta. Första kilometern tänkte jag att fy sjutton vad trögt det går. Förstod varför vid första kilometertiden. Var länge sen draghunden körde så hårt med matten, 4,21 minuter tog den där kilometern. Inte underligt att jag tyckte att det var jobbigt. Det var tydligen grejen för att snäppa upp tiden, hungrig och kallt. Ett par minus var det kanske. Läste häromdagen en artikel om att prestationsförmågan vid löpning och tiderna sjunker ju kallare det är. Det gäller tydligen inte för mig. För jag sprang rundan snabbare än på väldigt länge, 4,47 min/km. Ska man vara kärringen motvalls så är det väl lika bra att vara det rätt överlag. Det här var nära nog perfekt löpväder.
Löpning #8/2019 4,7 km. Så var det runda nummer två. En ännu snöigare runda än den första. Som vanligt lugnt när det är löpning med Hugo.
Det snöade hela rundan med Hugo också. Det var väl en sisådär 1-2 cm snö före vi var hemma igen. Det var ju tur att jag var ute och tog vara på vintern för den varade tydligen ca 2,5 h i år. Sedan kom regnet och 4 plusgrader.
Löpning #7/2019 4,7 km. Hade varit väldigt lätt att hoppa över löpningen idag. Kroppen var inte riktigt på banan. Den är ändå snäll som tar mig runt 2 x 4,7 km trots att den inte alls är på humör. Det där att bara sova 4 h per natt verkar jag vara för gammal för numera…
Det hade börjat snöa när jag bytte om. Valde skor efter det så det fick bli Saucony Peregrine. De där alldeles lysande blå. Det fortsatte snöa hela rundan, så där små små snöflingor. Var alldeles vitt ute före vi var hemma igen.
Löpning #6/2019 4,7 km. Har Fille fått springa så är det även Hugos tur sedan, även om jag kanske hellre skulle slippa. Hugo hade också brått ett tag i början så kroknade han fort. Långsamt gick det. Har haft svårt att springa långsamt förut men nu tycker jag faktiskt att det är ganska skönt.
Får klappa mig på axeln, det var bra sprunget för att inte alls ha någon lust.
Hugo har världens längsta tunga efter en löprunda. 🙂
Löpning #5/2019 4,7 km. Kom iväg till gymmet igår för första gången sedan veckan före jul. Det kändes allt lite i kroppen idag. Men det var dags för löpning efter två vilodagar och sol att ta vara på efter att ha suttit med datorn i knät och möten det mesta av dagen. Fast nog var det motigt. Kan kanske ha något att göra med att draghunden körde skiten ur matten den första minuten. Värsta farten upp till vägen. Han är helt galen när han får komma ut och springa. Sen, när jag hade behövt draghjälp var han inte lika benägen att dra…
Skönt med en värmande kattkrage så här en ruggig vinterdag.
Löpning #4/2019 4,7 km. Inte pigga ben eller övrig kropp heller för den delen under varv nummer två. Hugo sölade. Vi kom hem till slut. Bra att ha tagit oss ut att springa en rätt tråkig vinterdag.
Löpning #3/2019 4,7 km. Trött och sliten. Regn och blåst. Men nu var det många dagar sedan hundarna fick springa sist och resultatet efter löpning brukar ändå vara en dos energi så löpning fick det bli. Nu regnade det inte så farligt när jag väl kom ut. Så där lite lagom regn som knappt blöter ner bara och skönt fuktig luft att andas. Att springa in i motvinden på hallandsslätten däremot, det var inte någon lek. Tungt och motigt.
Skulle hjälpa till att flytta ett par hästar och var på väg mot Ätran med hästtransporten på släp för att lasta hästarna. Vi poppade rätt friskt i bilen, jag och den yngste, när jag hörde nåt som lät konstigt. Det liksom klonkade. Stannade där mitt ute i skogen ovanför Okome och kollade vad det var. Ljuddämparen hängde och slängde ner i backen. Röret strax före ljuddämparen var av. Det var en motgång för mycket och ett kort bryt ihop var motiverat. Sen stannade en snäll medtrafikant på hemväg från golfrundan och räddade mig genom att provisoriskt hänga upp ljuddämparen igen med ett par gummistroppar jag hade i bilen. Bara att lämna återbud för hästtransporterandet. Körde hem för att lämna hästtransporten och vidare med bilen till verkstan med konstant oro för att klonkandet skulle återupptas. Den provisoriska lagningen höll som tur är hela vägen. Bilen blev kvar på verkstan.
Kom snabbt på två positiva saker med att bilen gick sönder just där:
