Flygturen från hästryggen igår har minsann gjort sig påmind idag. Tror varenda muskel värker men färggrant är det i alla fall. Ena underarmen och andra armbågen tog ordentlig stryk.
Jaha, det ska tydligen kännas att matten lever. Det började så bra med en härlig ridtur i fantastiskt väder. Tills Skálda sprang in i en härva lös stängselståltråd. Blev livrädd, så klart med all rätt. Studsade som en gasell i sidled för att undkomma och matten föll i en båge baklänges och landade pladask på rygg. Är väldigt glad att jag envisas med att ha skyddsvästen, och så klart ridhjälmen, på när jag rider. Är ordentligt mörbultad i rygg och nacke men inget verkar trasigt. Underarmarna fick sig också en ordentlig omgång vid landningen. Trots tjocktröja och vintervarseljacka blev det skrubbsår och på ena armen ordentliga blåmärken.
Som alla härdiga hästtjejer var det bara att inte känna efter så mycket, resa sig och gå för att fånga in hästen som stannade en bit fram. På behörigt avstånd från den attackerande ståltråden där hon nog stod och funderade på varför matten fortfarande var kvar i det farliga.
Fångade in hästen och med en stor dos övertalning gick hon motvilligt med på att gå tillbaka så att matten hjälpligt kunde hänga ståltrådshärvan runt en stängselstolpe.
Sen var det bara att sitta upp och rida vidare. På en islandshäst som trodde hon var ett hispigt fullblod. Nästa stora utmaning var ett barnvagnsekipage som var fullkomligt livsfarligt. Var nog första gången jag hörde en islandshäst riktigt varna för fara med ordentliga utblåsfrustningar. Så då fick matten promenera före för att komma framåt och förbi. Sen gick det att sitta upp och rida igen.
Men för övrigt var det en lugn och trevlig ridrunda…
Rid förbi försiktigt ungefär där pilen är placerad tills ståltråden är ordentligt åtgärdad.
Som vanligt, åtminstone nästan varje gång. På tjänsteresa blir det oftast spår och ganska ofta även bad. Tycker Dog Tracks är ganska dålig på att notera tagna apporter. Ruth tog sista apporten, även om den är noterad som röd. Plus den första som jag glömde notera i appen. Det kan i alla fall inte skyllas på Dog Tracks mer att det är en glömsk matte. Hon var ute på en kort snurrtur och på slutet gick hon bredvid spåret men hon kom i alla fall till slutapporten. Tänkte inte på hur det blåste.
Blev en löprunda med Ruth på lunchen. Sicket blåsväder det var. Ruth fällde ihop öronen fullständigt i motvinden. Det syns ganska tydligt var motvinden var som värst under rundan på bilden med farten. Det var i alla fall skönt att motvinden inte var på långrakan. Att det var svinkallt och en faslig blåst hindrade inte Ruth från bad. Inte bara en utan två gånger.
Det är en verkligen bra för själen att ha djur. Ruth och Felix myser med matten när det fick bli kvällsjobb för att förbereda inför morgondagens arbetsdag.
Ruth har varit hos osteopaten idag. Det tyckte hon nog var ganska skönt för hon var väldigt stilla och accepterade allt dragande och masserande. Det är bra det där att jobba förebyggande för att undvika att det blir problem.
Vaknade upp till ett alldeles underbart soligt vinterkrispigt väder efter evigheter av gråväder och regn. Vad passade väl bättre än en ridtur via stranden.
Finns det vatten så blir det alltid möjlighet till det obligatoriska badet. Ruth älskar vatten. När vi var ute och inspekterade efter dagens motorsågskurs passade Ruth så klart på att ta sig ett härligt dopp.
Det är inte klokt vad med träd det fanns och fortfarande finns kvar i hagen. Inte ens efter två dagars intensivt sågande av fem duktiga kursdeltagare på motorsågskursen är det klart. Det blir en kursdag till i hagen framöver.
En får passa på när det finns duktigt folk på plats att få ner knepiga träd. Hade ett dåligt träd längst ner i hörnan av hagen med kraftigt lut mot huset. En lina högt upp i trädet till en kraftig vinschmotor så la sig trädet så fint där det skulle och inte på huset.
Det blir tydligt när träden fälls vilken helt galen tillväxt det har varit på träden i hagen. Nästan 30 cm i diameter på under tjugo år. Vad röda klibbalarna är.
