Dagens spår på stubbåker. Långt, ungefär 1,3 km. Fem apporter: arbetshandske, tomhylsa patron, plastflaska, tom toarulle och jeanstygstrasa. Ruth tog upp spåret, tog alla apporter och inte i alltför högt tempo även om det fortfarande går väl fort. Men badet i diket som hon tyckte hon skulle ta blev det ingenting med. Det tog Ruth igen genom att bada i en lerpöl när spåret var avklarat.
Är det inte den ena, så är det den andra. Tess vill också vara med på kvällsrutinen. Inte helt lätt att fokusera på andningen med en katt som härjar runt i knät och gärna nafsar om inte matten klappar tillräckligt bra.
Alltså det där med katter och lådor. Scar har hittat bästa platsen. Inga tendenser till klaustrofobi där inte.
Felix hittade en plats i solen (nästan). Härligt med vårvädret även om det än så länge inte är någon värme att tala om. Om man då inte hittar en plats i solen i bästa lähörnan.
Det händer inte ofta men ibland är Tess till och med knäkatt i soffan. Ruth hänger med på ett hörn också.
Fina Tess pryder pianot. Hon har tuffat på sig lite Tess. Hon hänger allt mer med oss andra.
Scar kan verkligen konsten att slappa. Sinnebilden för begreppet jäsa i soffan.
De är ena riktiga myskillar Scar och Sotis.
Har börjat med en ny vana. En kvällsrutin bestående av fascia, postural och andningsövningar. Eller försöker i alla fall med Ruth som träningssällskap.
Minisafarin avslutades vid lejonhägnet. Lejon är STORA. Kan meddela att jag inte var så kaxig när lejonhannen kom rakt mot mig och sen gav upp ett redigt vrål precis på andra sidan stängslet. Även om det var ett ganska redigt stängsel emellan. Men bara ett ynka stängsel. Inga dubbla stängsel med säkerhetsavstånd mellan. Nej, ett stängsel.
