#64/2016 9,5 km. Det regnade. Det var kyligt. Men det är, förutom att det är äckligt när skorna inte längre håller ute vätan utan det börjar klafsa kallt om tårna, faktiskt ett väldigt bra springväder. Det blir väldigt behaglig luft när det regnar.
Eftersom det regnade och hade gjort så en stund var det risk för halka när draghunden Fille drog iväg. Bromsade efter bästa förmåga men det är en balansgång det där mellan att bromsa lagom och släppa på. Har ingen som helst lust att dratta på ändan. Skador har jag haft nog av. Höll mig i alla fall på benen och när vi närmade oss Rucklet efter första varvet var jag rätt slut.
Hugo har ett betydligt behagligare tempo om man nu inte som jag blir lätt stressad av att det går så långsamt så att klockorna nästan stannar. En fördel är dock att efter andra varvets väääääldigt långa nedvarvning blir det inte tal om någon eftersvettning. Den är liksom redan avklarad. Jaja, det ska tydligen vara nyttigt med lågintensiv träning så det här var väl ett bra varv då. 🙂
Det där att försöka fånga studsbollen Fille på bild är en utmaning. Han hade som vanligt glömt att han redan sprungit när jag och Hugo kom tillbaka efter andra varvet och tjatade studsandes om att få springa mera.
Pingback: Det där med “ska bara” på landet | Haargaard