Ikväll gav mitt enträgna arbete med att försöka få på Skálda från Haargaard en grimma resultat. ÄNTLIGEN! Det tog sin tid. Först blev det precis som förra gången att jag näsan fick på den Den hamnade bakom det ena örat och framför det andra. Idag lyckades jag få på grimman även bakom det andra örat utan att hon fick fullständig panik. Det gick ändå förvånansvärt bra. Så fort den satt på var hon relativt lugn igen. Sen var remmarna på grimman så klart alldeles för stort spända. Att rätta till det, det tog tid… Lättast gick det med spännet runt mulen. Så lätt det nu kan vara med en stissig tvååring. Sen skulle jag spänna det runt huvudet. Grattis… det var tålamodsprövande. Till slut tyckte hon i alla fall att hon kunde stå så pass stilla så att jag lyckades få spänt även det. Det kändes som en halv evighet men det tog ca 20 minuter. Bilden till vänster är när grimman precis kommit på, en inte helt lycklig pålle och bilden till höger efter jag spänt remmarna. Nu är jag bara orolig för att hon kommer att göra sig illa på den där grimman. Fastna och få panik eller så…
Som om det inte räcker med Hugo som stjäl allt han kommer över. Birkir från Haargaard är precis likadan…
Är alldeles förundrad över med vilken ro Skálda ändå tar det där att ha grimma på sig för första gången. En liten stund senare stod hon ute och betade i hagen, så lugnt det nu gick för alla vedervärdiga blinningar. Hon är så fin!
Han har varit så oproportionell och “fölig” men nu verkar Birkir växa i sin kropp. Det är så magert med betet hemma så de skulle behöva komma iväg på sommarbete nu unghästarna. Får försöka ta tag i det. Först avmaskning sen sommarbete.
Så här rena och snygga är händerna efter en stund i stallet…
Kommentarer
No Trackbacks.