#42/2016 9,5 km.Tog äntligen tag i det där att ta mig iväg till en naprapat efter jag snopet ramlade av hästen för drygt två månader sen. Tyckte att det hade gått rätt bra det där fallet men naprapaten höll väl kanske inte riktigt med och inte jag heller vid närmare eftertanke. Inflammerad, stel och lätt eländig högersida. Han höll i alla fall på att ta livet av mig när han gav sig på att massera mina stackars ömma muskler i nacke och övre ryggen. När han var färdig med misshandeln:
Jag: Kan jag springa med hundarna efter jobbet?
Naprapaten: Håller du i dem?
Jag: Neeejdåååå, jag har dem i höftbälte.
Naprapaten (med en mycket tveksam ton och med en blick som sa “Hur tänker du nu..?): Ja men ok då… men försiktigt!
Draghunden Fille var som vanligt först ut. Han drar utav sjutton första biten men sen håller han mest linan precis sträckt. Så det blir inte lika snabbt som vi brukat springa. Han kanske känner att jag är lite sliten och behöver ta det lite lugnare när jag har gått upp i träningsdos. Det gäller dock inte de första hundra metrarna då han håller ett galet tempo under 4 min/km, vilket innebär att även matten måste hålla samma galna tempo…
Det där höftbältet är verkligen bra. Det gick sönder, helt söndernött, förra löprundan med hundarna men lyckades fixa så att det verkar hålla. Är mycket nöjd med det. Då kanske det kan överleva några mil till det där höftbältet. Var så nöjd så det fick bli en liten filmsnutt för att visa höftbältet.
Hugo är som vanligt trött och långsam även om han också älskar de här rundorna. Tog några repor då jag sprang före för att vända och fiska upp honom igen. Bl a faktiskt uppför backen mot motorvägen. Det kanske rent av skulle kunna varit ett backintervall.
Kommentarer
No Trackbacks.