Mitt rikspucko! Lastträning dag 4

Jag brukar räkna mig som hyfsat normalbegåvad. Ibland till och med rätt skärpt. Men ibland, då slår det fullständigt slint. Då gör jag så urbota dumma saker så att jag blir mörkrädd. Efter att ha lasttränat hästarna i tre dagar och uppnått lysande framsteg försökte jag idag sabba det med att glömma att koppla bilen till hästtransporten före jag släppte fram hästarna. Mitt rikspucko! Den tippade så klart. Som tur är inte så farligt. Det finns många fördelar med att köpa rejäla grejer. Men det var tre hästar som tyckte det var rejält obehagligt så klart, Maja, Birkir och Loke. Tänkte att nu har jag riktigt förstört det här med lastning för evigt.

Döm om min förvåning. När jag hade kopplat på bilen och öppnade transporten igen. Vem var först på..? Jo Maja, schåptanten. Den stirrigaste av dem alla. Hon brydde sig knappt om den där incidenten. Hon gick till och med in i transporten efter en stund. Så på fjärde dagen med hösilagemuta var hela Maja inne i transporten.

Loke var inte så väldigt sen att haka på även om han i början tog det väldigt försiktigt med stor misstro.

Birkir tog längst tid på sig men sen var han också i transporten.

Pust… tur jag har så duktiga hästar när matten är riktigt korkad! Tror att det är dags att försöka stressa ner. På allvar! Stress gör hemska saker med hjärnan och även med resten av kroppen. Tur jag snart har semester.

Skálda och Melódia närmade sig transporten idag. Skálda kom nästan ända fram. Melódia är ståndaktig. Hon är minsann inte lättflörtad den hästen. Men hon var i alla fall där med alla oss andra. Och någon liten tuss hösilage eller två fick hon innan hon fann det bäst att schappa.